När Tobias föddes, för snart tjugo år sedan, så var en av mina första tankar: Hjälp, ska denna underbara lilla gosse verkligen gegga omkring med vapen och göra lumpen.
Alltså jag tänkte en hel del annat också, bland annat finns det en bra historia om hur han fick just namnet Tobias (han skulle ju hetat Christoffer) men det får bli en annan gång.
När jag två år senare födde son nummer två roades jag av att jag hade tänkt det där om lumpen, och när Ludde föddes för fem år sedan steg minnet igen.
Tobias fick inte göra lumpen eftersom han hade eksem när han var liten. Bra så.
I dag var det dags för nästa lilla gosse, 188 cm lång, för mönstring. Ludde var stolt över att Fredrik kanske skulle bli militär.
Men inte heller Fredde får göra någon lump.
Anledningen till att han inte blev accepterad är inte särskilt vacker. Men hans kommentar var: Det var väl bra mamma, då fick jag användning av den händelsen också.
Anledningen har några år på nacken men är ännu inte mogen att beskrivas i denna blogg.
I dag har jag varit på Folktandvården två gånger.
Visst låter det fint med Folktandvården. Jag hoppas att de aldrig får för sig att byta namn.
Först var jag där med mig själv i morse, för en besiktning och städning av munnen.
Det gick bra och nu känns det rent och fint.
Två timmar senare var jag där igen med Ludde.
Han undrade om jag hade hunnit jobba något på den lilla stunden emellan.
Jodå svarade jag.
Hur många papper skrev du på då, undrade han.
Där ser man, det är hans bild av vad jag gör om dagarna, skriver på papper.
Hans tänder var fina och helt utan tandtroll så han lämnade stolen leende och med ännu en studsboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar