En historia om bord

Det här blogginlägget kommer uteslutande att handla om bord, matbord.

Om det här bordet kunde tala så hade det avslöjat en hel del, det är jag övertygad om.
Det är ett vitt ekbord. En gång fanns det sex stycken vita ekstolar till men de har flyttat till Ronneby.



Min exman köpte det ihop med sin extjej (alltså tjejen han var ihop med före mig, för ungefär tjugo år sen).
Då fanns det fyra vita ekstolar till.

Sen fick jag liksom gifta in mig i bordets historia. En dag sprang jag på två likadana vita ekstolar (herreje det här blogginlägget skulle ju handla om bord - inte stolar) och köpte hem dem, så hade vi då sex likadana stolar.

Bordsmöblemanget stod i vårt dåvarande finrum och användes vid kalas och fester (och de var en hel del).

Efter en del år bytte vi boende och då blev finbordet till köksbord, familjen utökades och stolarna kom till användning.

Sen skiljde jag mig från mannen, men inte från bordet (och inte heller från stolarna).

Stolarna, (och de får egentligen inte vara med i detta blogginlägg) var rätt trasiga och slitna så för ett tag sen så sålde jag dem till en man i Ronneby som hade ett likadant möblemang. Det var väl bra, då fick de liksom tillhöra en riktig familj. Här blev de satta på undantag när vi köpte nya och hamnade i pannrummet.

Familjen utökades ytterligare (Markus, Junie och Johanna) och bordet var perfekt på många sätt. Det var liksom bara till att i med ytterligare en skiva så vips kunde vi sitta åtta personer (vi är sju). Om vi använder gavlarna så kan vi sitta tio. (Men då behöver vi fler stolar.)

Med det stora fantastiska bordet så hamnar man rätt långt ifrån varandra och ingen vill sitta på änden.

Så föddes drömmen om ett tajtare borde. Ett kvadratiskt eller ett runt.

En dag på facebook så stötte jag ihop med en av mina gamla bästisar Joanna (Jösses, det är säkert 25 år sen). Hon hade ett fotoalbum upplagt, jag snokade såklart där och såg ett stort runt bord. När vi började "prata" med varandra så undrade jag skämtsamt om de ville sälja sitt snygga runda bord.

Hon svarade att det var nedmonterat och placerat i källaren och väntade på ny ägare. Det skulle ut på Blocket.

Ojdå. Här gällde det att agera snabbt.

Och här... ungefär, börjar berättelsen om hur ett nytt bord kom till mitt liv och hur jag upplever separationen från mitt gamla bord. Som jag alltså ärvt av min gamla mans gamla tjej.

Sagt och gjort. Vi åkte till Kivik och Vitaby där min gamla bästis Joanna numera bor.
Fy fan vad jag är avundsjuk för att hon bor där...

Tror ni att vi också körde en liten runda förbi Uffe Lundell???
Svar JA.

Men han bjöd inte på kaffe i dag heller



Kaffe (och äppelpaj) fick vi däremot på Brösarps gästgiveri och naturligtvis...
den sedvanliga äggakakan med knaperstekt fläsk.





Det var vackert på Österlen i dag:





Det var jättekul att träffa Joanna igen efter så många år, och så mycket vi egentligen har att uppdatera oss på, men det behövs ju inte när vi båda bloggar och har facebook.
Man vet liksom rätt mycket om varandra ändå. Men inte allt.
Så jag hoppas vi ses snart igen!

Vi hämtade bordet och körde hem till Sölvesborg igen.

Hela familjen fick hjälpa till att skruva



När det blev dags att vända bordet fick vi gå ut och hämta två grannar som kunde hjälpa oss.


Bordet är hur snyggt som helst.
Men HJÄLP va stort.

TVÅ METER.




Vi känner oss skitlöjliga när vi sitter mittemot.
Det går inte att nå in mot mitten.

Ludde kom bärandes på ett spel och tittade frågande på bordet,
hur spelar man spel vid ett sånt här bord,
där alla inte når?

Syftet vi hade med ett nytt lite tajtare bord där alla sitter närmare har vi alltså inte uppnått. Men vi tycker om det ändå.



Det andra ärvda bordet står kvar intill, det känner säkert stor sorg över att vara ratat.
Men Tobbe har lovat att förbarma sig, så nu får han ärva det vidare, och sen kanske hans tjej tar över...

Fortsättning följer