På den här sidan kommer du att möta tårar, förtvivlan och krossade drömmar.
Den här bloggen handlar om hur livet tog en helt ny vändning när vi fick beskedet om att vår dotter har en ovanlig kromosomavvikelse som innebär utvecklingsstörning och fysiska funktionsnedsättningar.
Det har tagit lång tid att acceptera. Att förstå. Att låta det landa i mig. I oss. Och samtidigt är Johanna den lyckligaste unge jag har känt. Jag har tvingats inse att det är mina egna krossade drömmar som är min stora smärta och som för alltid har gett mina ögon ett blänk av sorg.
Jag är dessutom en av alla dessa "duktiga flickor" som ska prestera, som inte ska be om hjälp och som aldrig visar sig svag.
Om du börjar läsa från början i april 2008, så kommer du att upptäcka hur jag och vår familj har förändrats. Från det smärtsamma bottenlösa tillstånd då, när allting handlade om kromosomer, undersökningar och habilitering. Till nu.
Nu kommer du istället att möta massor av kärlek, stolthet och glädje i vardagen med vår stora familj med fem barn.
"Det finns en regnbåge i smärtan. Utan tårar fanns den inte där."
(Ulf Lundell)
