onsdag 31 augusti 2011

Ett fruktigt homestylat hem

Detta ramlade jag över på mina irrstigar.

Först undrade jag.
Mycket.
Sen började jag skratta.
Sen fick jag kväljningar.
Nu skrattar jag igen.
Tror jag.

Homestyling har tagits ytterligare en nivå.
Ett fruktigt hem. Onekligen.

Aldrig mer Doctor Jones

I det här huset har vi god musiksmak.
God musiksmak.

Det enda negativa man kan påpeka apropå det vi lyssnar på är jämställdhetsperpspektivet.

Det är idel män och gubbar.

Johanna älskar musik och vill hela tiden att hennes lilla CD-spelare ska snurra på sitt rum.

Förstå mig rätt.
Jag missunnar inte henne det.

Men... av någon anledning har Tobias och Fredriks gamla skivor hamnat där inne.
Hits for Kids nr 2 och 5.
När kommer de ifrån, slutet av nittiotalet?
De borde begravas.

Hits for Kids skivorna är bra, tempot är lite mer pumpat och upphottat.
Det gillar Johanna.

Men jag skriker högt mot månen om jag tvingas höra mer på Aqua, Britney Spears, A-teens och Backstreet Boys.

Jag vill ha en Hits for Kids med följande innehåll:


1. I´m on fire – Bruce Springsteen
2. Med kroppen mot jorden – Lisa Ekdahl
3. Jole Blon – Gary U.S. Bonds
4. Ett av dom sätt – Peter LeMarc
5. Kärlekens tunga – September
6. (You´re The) Devil in disguise – Elvis Presley
7. Hur ska det gå – Melissa Horn
8. Like a rolling stone – Bob Dylan
9. Because the night – Patti Smith
10. Hallelujah – Jeff Buckley
11. If I were a carpenter – Johnny Cash
12. Evangeline – Ulf Lundell
13. So Cruel – U2
14. Hon kommer från främmande vidder – Lars Winnerbäck
15. Just another summer – Moneybrother


Jäpp, jag fixar en Spotify-lista, en alldeles egen till Johanna. Så att jag aldrig mer behöver höra Doctor Jones


Det ser fint ut - jämfört med vad?

Igår var Johanna äntligen på läkarbesök för det röda irriterade ögat.
Ni minns väl...

Jag var inte där, och jag har inte fått så mycket information om besöket.
Men det skrevs ut en salva. För infektion.Och doktorn sa att det ser fint ut nu.

Hur då fint?

Johanna har träffat fem olika läkare/sköterskor och visat såret på ögat. Alla har sagt att det håller på att läka. Att det ser fint ut nu. Jämfört med vad?

Bara för att man är utvecklingsstörd ska man väl inte behöva ha en infektion på ögonlocket i fem månader?



Johanna med sin kompis Izabella

tisdag 30 augusti 2011

Helt utan anledning presenterar jag...

Jag vet redan nu att det här kommer att bli ett märkligt inlägg att undra över.

Men om ni har problem med min hjärna.
Föreställ er då hur jag har det...

I slutet av 1990 (eller möjligen i början av 1991) fick jag jobb på en nyöppnad stormarknad. Jag hade ett nästan nyfött barn, och det skulle vara lätt för mig att redan här gå vilse i den här historien som var tanken att berätta, och istället berätta något helt annat.
Men så blir det icke.

På denna stormarknad spelades det alltid musik i högtalare, varvat med extraerbjudande som ägaren hade spelat in.

Det gick förstås inte att verkligen lyssna på den där inspelade slingan och höra samma sånger och samma prat om och om igen - om man inte ville bli sinnesvag.

Men jag minns fortfarande flera av låtarna bland annat needles and pins och lay back in the arms of someone med Smokie.

Jag har aldrig varit förtjust i dansbandsmusik.
Men det var en återkommande låt, som jag placerade i genren dansband, som jag ofta kom på mig själv med att sjunga med i.

Och sedan jag slutade på det där jobbet, mitt i 1992, så har jag funderat på vad sången och vem som sjunger.

Jag skulle kunna ge er ledtrådar så hade det säkert löst sig.
Men nu plötsligt, helt utan anledning, så bara kom det fram i pannloben.

Och jag som har ägnat år åt detta.
Inte varje dag förstås.
Men flera dagar varje år, kanske till och med varje månad, sedan 1992 har jag skänkt låten en tanke och undrat litegrann.

Och innerst inne har jag alltid trott att det var Maritza Horn som sjöng.
Det var där jag gick vilse.
Det var därför jag inte hittade rätt.

Men det var Christina Lindberg.

Och nu känns det så tomt.
Så antiklimax.
Flera års funderande är över.
Vad ska jag nu göra istället?




Om kärlek

Ludde har pappa-vecka.

Men just ikväll är han här, tillfälligt.

Ludde var så liten när jag och hans pappa separerade,
han minns inte att vi någonsin bott ihop.
Det som är nu är det naturliga för honom.

Därför har han inte haft särskilt många frågor kring det där.
Mer än ibland... när han ser någon gammal bild,
eller hör en berättelse.
Han verkar närmast tycka det är lite komiskt.

Men idag kom frågan.
Som jag minns att jag så ofta själv undrade över som barn.
"Varför flyttade du och pappa"

Vi fick ett bra samtal om kärlek.
Min yngste son och jag.

Ludde har frågor av praktisk karaktär.
Hur han flyttade.
Om jag blev ensam.
Om möbler.

Jag öppnade min ytterst hemliga dagbok.
Och läste vad jag skrev.
Då.

Tre rader om dagen då din pappa flyttade ut.


Borta (20051105)
Han har tagit sina kläder
och sin Whiskey
Jag är ensam

fredag 26 augusti 2011

Nu är det ljud i rummen igen

Idag har antikrundan varit i Sölvesborg.
Oj vilken tillställning.
Wow!

Och Johanna hon kan inte sluta skratta.
Hon bara sitter och tittar sig omkring och ler och skrattar.
För hennes syskon är här igen.
Vi tröstar oss med fika på ritz efter ögonmottagningen



- Posted using BlogPress from my iPhone

Frukost

Frukost för solstrålarna.




Nu åker Ludde och jag till ögonmottagningen, han hoppas få slippa lapp för ögat och nya glasögon

Johanna lämnar vi på förskolan och Markus sover eftersom han vaktat Slottslängorna hela natten där Antikrundan spelas in idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

torsdag 25 augusti 2011

Facebook

Det är märkligt med Facebook.

Man är vän med många som knappt är ens vänner.
Somliga blir man riktig vän med, eftersom man är vänner på Facebook och följer varandra där.

Och plötsligt upptäcker man att någon, som man kanske ändå inte brydde sig om, har tagit bort mig som vän. Och det känns nästan som att man fått Dagens ris, åtminstone så undrar man lite varför.

Kanske försvann "vännen" för att jag bad alla rasister försvinna.

En del får alla sina inlägg "gillade".
Andra skriver och skriver och skriver, och ingen bryr sig.
Det är liksom som tyst mobbning.

Ja det är märkligt helt enkelt.

Precis som hela det här inlägget.
Så därför avslutar jag det nu.

Natti natti!

En mysig stund

...trots att jag nästan aldrig får välja bok.




Vi är på fotbollsträning




- Posted using BlogPress from my iPhone

onsdag 24 augusti 2011

Barnaprat

Idag berättade Ludde för två av sina kompisar att Johanna inte kan allt som deras lillebror kan.


Eftersom hon har en sjukdom som heter Jacobsens och hon är handikappad.

Några följdfrågor på det, nyfikna blickar och Ludde avslutade med att berätta om hur förträfflig hans lillasyster egentligen är och frågan "men visst är hon söt". Som var mer ett påstående än en seriös fråga.

Sen fortsatte leken, precis som före denna korta utbildningspaus.

Så naturligt, rakt och informativt.

Kloka, fina Ludde.
Du är en så ovärderlig storebror.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ät inte jätteräkor!

Jag tackar Fotbollsfrun för tipset och skickar vidare!


Första

Den första läxan i första klassen!


- Posted using BlogPress from my iPhone

Fight Martin. Fight!

En vän har fallit från hög höjd, och skadat sig allvarligt.
I arbetet.
Det mycket farliga arbetet.

I sexton år var det min mardröm, att få det där samtalet "Din man har fallit ned".

Nu klättrar han inte så mycket på hög höjd längre.
För övrigt är han inte heller min man längre.
Men mina barns pappa.

Min mardröm blev sann och riktig.
Men det var en annan kvinna som fick ta emot det där samtalet,
en annan mamma som ska förklara för sina barn,
och vänta vänta vänta.
Och hoppas.

Och kära ni. Vi tänker på er och hoppas förstås.
Känner oss dystra, tunga och maktlösa, som man gör en bit bort.

Nu är en av mina söner ställningsbyggare.
Arbetskamrat, kollega och vän, till han som föll.

Mardrömmen bara fortsätter.
Snälla Fredrik, kom hem nu.

tisdag 23 augusti 2011

Godnatt från lillasyster

Lilla Johanna, som ändå blivit lite stor.

Jag tänker inte så mycket på hennes faktiska ålder. Hon är ju inne på sitt fjärde levnadsår men är ju fortfarande så mycket bebis, både till storlek och utveckling.

Jag blir glad varje gång hon lär sig något nytt, även om det är smått, eller när hon visar att hon förstår.

Som ikväll.
När jag lyfte upp henne i famnen och sa att det är dags att sova.
Då vände hon sig mot Ludde och vinkade.

Ett fint godnatt från en lillasyster till en storebror.


- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 22 augusti 2011

Viktiga samtal

Johanna och jag är för tillfället hemma själv.
En liten stund till.
Vi har det bra. Vi diskuterar saker som är viktigt att prata om.
Hon lyssnar uppmärksamt på mina formuleringar och fyller i där det behövs.

För en stund sedan, alldeles nyss faktiskt, vid blöjbytet, krävde hon att jag skulle sjunga.
Jag sjöng: -En kulen natt natt natt, min båt jag styrde.... och så avslutade jag som man bör ...en fisk jag såg och det var DU!

Och just vid det där "det var DU" då tar jag hennes hand i min hand och använder den för att peta henne i magen.

Det där har vi gjort hundratals gånger.

Så fort ögonblicket är över blir hon arg.
Jättearg. Hon vill mer.
Hon blir röd i ansiktet av vrede och tar min hand och tvingar den att ta hennes och göra så igen. Och då, precis då "det var DU" då är det kul. Då kiknar hon av skratt.
Och ögonblicket efter - rosenrasande igen.

Alltså... ärligt talat, så snabbt kan inte humöret skifta, i alla fall inte tio gånger i följd.

Vilken känsla var nu den rätta och genuina; ilskan eller glädjen?

Nu är hon upptagen med något helt annat.

Och jag ska koka röda korvar och sätta fram sånt som behöver sättas fram när man ska se fotboll på TV.

torsdag 18 augusti 2011

Tårta och presenter

För 21 år sedan låg jag på en BB-sal i Karlskrona,
det var tre kvinnor och jag på samma sal.

Enligt lagens mening var jag också ett barn.
Inte arton år fyllda.

Det stod en liten genomskinlig tom säng i plast bredvid mig.
Och i famnen låg en bebispojke, ett halvt dygn gammal.
Jag släppte honom aldrig.
För jag var rädd att de skulle ta in honom i ett annat rum.
De gjorde så på den tiden.

Jag kunde faktiskt inte släppa honom ifrån mig när han väl gjort entré.
Jag stirrade på honom hela tiden och minns inte att jag sov någon endaste gång.

Jag var helt förundrad över att jag hade medverkat till ett nytt litet liv.
Och så vacker han var.

Han skulle heta Christoffer.
Men då trodde jag att jag skulle få ett ljust, lockigt och spinkigt barn.
Han var mörk och kraftig och påminde om en Tobias jag kände.
En med bullig uppnäsa.

Därför fick han omedelbart namn efter honom.

Det var inte mycket jag förstod om livet på den tiden,
de andra kvinnorna och barnmorskorna tyckte nog att jag var ett barn.
Som inte riktigt förtjänade deras respekt.

En sköterska gick runt med piller i burk.
Hon ställde samma fråga till alla nyblivna mammor:
-Har du skött magen?
Någon svarade ja och fick godkända, berömmande blickar.
Någon annan svarade nej och fick ett piller.

Jag förstod inte vad hon frågade efter,
men jag svarade ja, för jag trodde det var vad hon ville höra.
Först vid mitt tredje barn förstod jag att frågan gällde ifall jag hade bajsat. Och först då vågade jag be om ett piller som hjälp.

Ja. Det är en jävulsk smärta första gången vill jag lova...
Detta är faktiskt det starkaste minnet jag har av min första förlossning.

Idag fyller han 21.

Oj. En resväska - en grön!

Undrar om den går att öppna...

Gröna bäddset...

Krymper inte hjärnor av Kalle Anka...? (internt skämt)

Färdigpackad neccesär...

Finns det flera fack...?

Underkläder. Gröna...

Tårtkalas med pappa. Grön tårta...



Grattis Tobbe

Tobias fyller 21 år.
Herregud man måste nästan konstatera att han är vuxen.
Jag förstår inte hur han kan vara så gammal egentligen.

Grattis älskade unge!

onsdag 17 augusti 2011

Skolstart och födelsdag

För 21 år sedan var jag 17 år (på mitt artonde).
Det fanns en stor bebis i magen som hade beräknad ankomst den 8 augusti.
Min dåvarande man sa på morgonen; är det säkert att jag kan åka nu, du vet att jag inte kan komma hem idag och du kan inte få tag på mig.

(verkar osannolikt men det var innan mobilernas intåg - nästan på stenåldern)

Åk du bara, sa jag, det kommer ingen bebis.
Så han åkte med lastbil till Helsingborg.

Och så kom värkarna. Såklart.
Imorgon fyller Tobias 21 år.

För ett år sedan slutade Ludde hos sin älskade (och vår älskade) dagmamma och började i förskoleklass och på fritids.

I morgon börjar han ettan.

Förra året skrev jag också om det här



Och den här går bra att återanvända...


Ett sår på ögat

Den här bilden är från den 7 april i år.


Den ser kanske inte så munter ut.

Den illustrerar hur det såg ut, varje dag vid den perioden, när vi hämtade Johanna på förskolan för att åka hem.

Hon blev arg och ville inte alls hem.


Men det är inte det jag vill visa.


Det är också den allra sista bilden jag har, utan att det finns en vagel, eller ett sår på hennes öga. Men tittar man noga kan man ana en röd irritation över ögat.



Sedan dess har hon haft ett sår på ögonlocket helt enkelt. Ibland lite mer tydligt och rött och jag har pillat bort skorpan, och ibland inte lika tydligt.



Därför tog jag till sist(?) kontakt med vårdcentralen, ska det verkligen vara så här?

Den 20 juli fick vi en tid.

Då hade hon ändå haft den i tre månader.


Doktorn sa att det måste vara en specialist som tittar på det och lovade att ögonblickligen skicka en remiss till ögonmottagningen.


Nu har det gått ytterligare en månad.


Och jag vet förstås att det har varit semestrar och turister och en "sådan" period.


Men jag undrar ändå.

Har remissen kommit fram?

Måste jag ringa igen?


Kunde man kanske få en bekräftelse på att remissen kommit på plats och att vi får ett nytt brev när det finns en tid att få.


Jag vill ju inte vara besvärlig.

Men jag vill gärna veta.






tisdag 16 augusti 2011

Tomt och tyst

Johanna har varit omgiven av sina små storasyskon.
Ludde och Junie, någon av dem eller båda två, sedan vecka 28.

Nu är de på andra platser och här är tomt och tyst.

Johanna kasar runt från rum till rum och ropar på dem.
Det är faktiskt lite sorgligt att se.


Hon kanske inte ser så sorgsen ut på just den här bilden

måndag 15 augusti 2011

Hälsning från Telia

Hej!

Jag heter Christoffer och arbetar på Telia Kundservice.

Jag vill bara skriva att det är jätteroligt att läsa ditt beröm och jag har skickat det vidare till Martin, som mycket riktigt heter Sundberg :)

Med vänlig hälsning
Christoffer Svensson
Telia Kundservice

söndag 14 augusti 2011

Tack Telia!

Nu ska jag göra något ovanligt.

Jag ska hylla Telia.
Eller åtminstone ska jag hylla Martin (Sundberg?) på Telias support.

Jag är ingen gnällkärring jag minsann.

Idag fungerade inte internet i datorn.
Det fungerade igår, och alla dagar innan dess sedan vi bytte till Telia.
Men idag fungerade det inte.

Efter att ha försökt själv i nästan två timmar gav jag upp och ringde till Telia support, efter diverse tryckningar:

kl 13.16
Du har plats nummer 34 och väntetiden är beräknad till 12 minuter

kl 13.27 (11 minuter - som jag passade på att rensa bilder i datorn)
Hej och välkommen till Telia support du pratar med Martin (Sundberg?)!

Jag förklarade mitt problem.
Han bad mig kolla fasta telefonen (som jag ju ringde ifrån) och TVn.
Funkar utmärkt.
-Aha... då är det inget problem med internet för telefonen och TVn fungerar ju genom internet.
Å fan. Tur.

SupportMartin ringde upp mig på mobilen (om utifall att det skulle brytas på den fasta - bara det!) och sa gör lite så och lite si och lite sisådär.
Jag gjorde lydigt det han sa och han lät inte otålig en enda gång när jag trögade.

Och sen vips... så funkade det.

Och som plåster på såren fick jag tre månader gratis Spotify.

Tack Telia.
Så tar man hand om sina små obetydliga kunder.



lördag 13 augusti 2011

Jag blir så jävla upprörd


Jag läser om Marina, som troligtvis mördades i sin egen säng, i sitt eget hem, av sin egen pojkvän. Som säger "jag avgudade henne".

Jag mår illa.

Jävla svin.
Låt bli att mörda och misshandla och terrorisera.

Till alla misshandlare:
Sök hjälp för din sjuka, flytta ifrån din kvinna och lämna henne ifred.

Och prata för fan inte om kärlek.


Jazzfestival i Sölvesborg

Jazzfestivalen i härliga Hällevik är i full gång.
Igår var det uppehållsväder och vi hade fått både barnvakt och bord på Lax&Vin.

Jag fick äran att inviga "Sillatåget" i Champagne.

Jan-Inge och Yvonne



och här en filmsnutt från VIP-resan med Sillatåget, det var mörkt...



video

fredag 12 augusti 2011

Skuld

Jag hatar skuld.

Och egentligen vill jag aldrig aldrig använda ordet hata.
Det är ett fult ord.
Det säger jag till mina barn.

Men i det här fallet är ogilla ett alltför svagt ord och avsky är ju samma som hat.

Jag hatar skuld.
I hela mitt liv har jag hittat på olika anledningar för mig att känna skuld.
Alltid finns det något jag kunde gjort mer eller bättre.

Den här skuldsjukan är smittsam.
Ibland, mot min vilja sprider jag skuldkänslor till andra.

Just idag är skulden ganska begränsad.
Men likaväl här.

Aj!

Idag har jag ont i handleden.
Så ont så att jag gråter.
Nästan.

Utan att jag vet varför.

torsdag 11 augusti 2011

Österlen

Idag har vi åkt runt på Österlen med våra föräldrar.

Vi glömde bort att fotografera så det enda bildbevis från dagen är denna, som är tagen med Iphone.


Äggakaka på Brösarps gästis

Vi hade en jättefin dag, trots regnet, som avslutades på samma sätt som den började, med kaffe på Bökmansgatan.

onsdag 10 augusti 2011

tisdag 9 augusti 2011

En bra dag

Det har varit en bra dag.

Fredde har kommit hem, någorlunda välbehållen, från Cypern.
Ludde har lekt med Jakob och fått ent ny skolväska att hänga på axeln, för nu när han börjar i ettan så tycker han att han blivit lite för stor för ryggsäck,

Och Johanna har haft det bra på förskolan.
Hela eftermiddagen och kvällen har hon bubblat och babblat, som hon ville berätta om allt hon varit med om.
I farten slickade hon minsann i sig lite brunsås och persikapuré. Ja inte ihop förstås.
Persikan var efterrätt och till brunsåsen fanns potatis och köttfärslimpa.

Kärt återseende

Av kompisar på förskolan!






Semestern är slut

Barnen fick vara lediga igår, men idag är det deras tur att släppa taget om sommarlovet.

Det är tufft.


måndag 8 augusti 2011

Läggdags

Sagoläsning och välling inför läggdags. Imorgon är det förskola och fritids.





söndag 7 augusti 2011

Ett vraks betraktelser

Vi älskar vår altan.

Vi lever där nästan dygnet runt, åtminstone på sommaren.
Förra sommaren skaffade vi äntligen en terassmarkis så nu sitter vi där både i ösregn och stekande sol. Utan att bli blöta eller brända.

Därför har det varit en stor uppoffring de senaste dagarna.

Vi tömde altanen på möbler, mattor och mysiga växter.
Och jag började måla.

Först räcket. En gång. Två gånger.
Vid vissa sektioner faktiskt tre gånger.
Stolparna och övrigt trä målades också.
Minst två gånger.

Sen gjorde jag rent altanen med terassrent, som lyfter upp gamla olja och annat skit.

Det måste vara helt torrt innan man kan lasera golvet, så jag väntade... och väntade.

När det äntligen blivit torrt så tyckte jag att det behövdes en omgång rengöring till.
Så blev det.
Väldigt moget av mig tycker jag, att för en gångs skull inte rusa vidare i projekt. Därför gick ytterligare ett dygn.

Igår kom äntligen dagen då jag skulle börja lasera golvet med terasslasyr (terassgrå).

Jag slet hårt i värmen med kroppen skrikande av smärta efter flera dagars målande och klättrande och användande av muskler och kroppsdelar som vilat i minst fjorton år.

På slutet blev det lite stressigt.
Vi skulle ju på fotboll också.
Men jag var vuxet mogen och bestämde mig för att göra klart och hellre komma en kvart försenad till matchen. Så blev det.
Och de andra fick åka utan mig.

När jag kom hem från matchen njöt jag av resultatet.
Vad fint och rent det blev på altanen.

Jämn grå färg istället för ojämn och ful tryckimpregnerad-brädfärg.
Snyggt helt enkelt.

Bra jobbat sa Markus.

Tack sa jag och längtade till söndag, idag, då vi skulle bära upp möblerna och äta en lång söndagsfrukost på vår nyrenoverade härliga altan.

Sen kom regnet.

Lasyren får inte utsättas för fukt inom ett dygn

Det har regnat hela natten.
Jag har legat vaken och lyssnat till åska och regn som bara vräkte ner. Jag tror inte det har regnat så mycket på ett halvår.
Det regnar för övrigt alldeles jävligt mycket nu också...

Vi körde ut markisen för att skydda mot solen (trodde jag) och eventuellt regn.

Nu är jag ett vrak.
För jag har inte sovit alls inatt.
Bara lyssnat på åska och regn och oroat mig för att markisen skulle regna sönder (ja men hallå den var faktiskt svindyr) och förstås.
Allt arbete som jag lagt ned den senaste veckan på altanen.
Det bara regnade bort.
Och en vecka som slösats bort utan att vi har kunnat använda den.
Helt i onödan.

Just nu ser golvet ut så här.



Mycket blött alltså. Färgen har regnat upp ur bräderna och lagt sig som små sjöar ovanpå. Och allt är mycket mycket mycket fult.

Och jag är ett vrak som inte har sovit.

lördag 6 augusti 2011

Kalas!

Idag var den stora kalasdagen.

Johanna gick på kalas hos Lovisa.
Visserligen i sällskap med sin pappa.
Men ändå.

Hon var förstås kalsfin när hon gav sig iväg med presenten som var smultronplantor, trädgårdsvantar, planteringskorg och jord.




Det blev ett kärt återseende för flickorna som inte har setts på ett tag.


Johanna var glad hela kvällen, hon sjöng och dansade och berättade en massa saker som jag inte kunde förstå om hur det hade varit på kalaset.

Tack för inbjudan men jag har annat för mig



Den här satt på min bil när jag kom ut ur färgaffären tidigare idag.

-Tack för inbjudan men jag kommer inte i år. Jag var och lyssnade på dig i fjol och det var så fruktansvärt tråkigt. Visserligen delar vi inte ideologi eller värderingar eller har samma syn på det goda samhället. Men det är inte bara därför.
Jag kan uppskatta att lyssna på politiska motståndare om de är goda talare och säger spännande saker.
Men du var så fylld av hat i fjol, så negativ till precis allt, inte en enda gång sa du något positivt eller humoristiskt.
Inte en endaste gång visade du värme.
Bara kyla och hat och trist.
Idag målar jag altanen istället.
Du får säkert sällskap av många andra bittra människor som tror att deras egna misslyckanden blir mindre om det kommer hit färre flyktingar.
Men tack för inbjudan.

fredag 5 augusti 2011

Oh!

Jag är lyckligt lottad.

Min man sätter fram sådana här fina (men framförallt goda) skapelser till mig när jag är hungrig.

Fylld zucchini med massa godsaker inuti och vitt bubblande vin med pressad persika.



...och sen gör han egen pizza med älsklingsostar och världsgodtomatsås...


...och ja, inte är det konstigt att min volym har ökat med femton kilo sedan jag träffade honom.

torsdag 4 augusti 2011

Ny färg

Igår kväll fick jag ett konstigt ryck och började måla altanräcket.


Nu ångrar jag den nya färgen.
Jag bytte från ljusgrå och röd till mörkgrå. Och mörkgrå.
Trist.


onsdag 3 augusti 2011

Party

Titta vad vi hittade i brevlådan när vi kom hem från Kalmar.
Inbjudningskort som lovar Party!



Och gissa vem som är bjuden...




Kalastjejen Johanna är bjuden till sin kompis Lovisa på lördag.


När Johanna började i förskolan så var det Josefine som blev hennes vän och beskyddare.

Och hjälp vad orolig jag var för att Josefine skulle sluta förskolan för att börja i skolan.

Men då kom istället Lovisa och fyllde den platsen, även om vi förstås pratar längtansfullt om Josefine fortfarande.

Nu ska Lovisa sluta i förskolan för att börja i skolan.

Måtte det komma en ny vän som är snäll och tycker om Johanna för den hon är. Trots att hon inte kan allt som de andra kan.

Nu ska hon i alla fall få gå på ett kalas till.
Och hon kommer att tycka det är så roligt, trots att hon inte kan bada med de andra eller fika med de andra.

Men att höra Lovisas babbel och de andra barnens skratt kommer att göra Johanna lycklig hela dagen!

En liten Kalmartripp

I måndags gjorde vi det man måste i hemmet och sen åkte vi mot Kalmar.

Vi åt lunch i solen...








Vi gick till Guldfågeln för att se MAIF möta Kalmar FF, vi var taggade till tusen...



Det blev vinst med 3-0 för vårt gulsvarta gäng så vi blev tvungna att fira detta på en uteservering på Larmtorget...



...flickorna somnade...



Johanna fick en röd fin barnsäng på hotellet med Labanlakan...








Dag två åt vi lunch på Hanssons...



Sen åkte vi till Slottet där Junie var med och tävlade...



Till sist blev hon dubbad till riddare...



Johanna blev trött i värmen...




Och vi såg förstås utställningen Konstens Kungar

Mest berörd blev jag av historierna kring slottets kvinnofängelse.


På hemvägen stannade vi förstås i Jämjö och åt pannkakor.


Idag är det skönt att vakna hemma.

tisdag 2 augusti 2011

Mina tre söner

Jag tänker på dem.
De är utspridda - långt ifrån mig.

En liten Ludde är på hotell i Jönköping med sin pappa.
En lite större Fredde har just landat i Agia Napa med sina vänner.
Och en ännu större Tobbe är på SSU-kongress i Stockholm.
Jag hoppas ni har det bra och tryggt där ni är!

Och jag är med flickorna i Kalmar.
Nu ska vi snart till Slottet och se utställningen Konstens Kungar.

måndag 1 augusti 2011

Fopboll

Nu laddar vi upp med kolhydrater på en uteservering i Kalmar inför fotbollsmatchen.

Johanna skippar pastan...




Idag Kalmar

Det mesta finns i Sölvesborg.

Men idag lämnar vi tillfälligt kommunen och åker mot Kalmar för att se på fotboll och leva hotell.

Opera på Hanö

Igår besegrade vi vår trötthet och tåg båten till Hanö.

Där bjöds det på opera.



Det var såklart en enastående föreställning,


även för oss som inte vanligtvis går på opera.





Särskilt Flamencodansen tilltalade mig.



Barnen hoppade över opera och var hos Mormor och badade istället.



...och Johanna fick titta på