En vän har fallit från hög höjd, och skadat sig allvarligt.
I arbetet.
Det mycket farliga arbetet.
I sexton år var det min mardröm, att få det där samtalet "Din man har fallit ned".
Nu klättrar han inte så mycket på hög höjd längre.
För övrigt är han inte heller min man längre.
Men mina barns pappa.
Min mardröm blev sann och riktig.
Men det var en annan kvinna som fick ta emot det där samtalet,
en annan mamma som ska förklara för sina barn,
och vänta vänta vänta.
Och hoppas.
Och kära ni. Vi tänker på er och hoppas förstås.
Känner oss dystra, tunga och maktlösa, som man gör en bit bort.
Nu är en av mina söner ställningsbyggare.
Arbetskamrat, kollega och vän, till han som föll.
Mardrömmen bara fortsätter.
Snälla Fredrik, kom hem nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar