Usch det har varit en rysare här sen sist.
Först hängde Johanna som i en snara i sin matstol och ljuden hon utstötte kommer jag att drömma mardrömmar om i en evighet. Hon var vit och blå och ögonen ut och in, innan jag fick bort henne.
Det kommer att dröja tills jag vågar sätta henne i den stolen igen.
Sen har det vart en massa annat skit också som typ stavas K R Ä K men det får vi återkomma till när jag orkar.
Nu är jag glad att hon andas och är.
En fin sång. Bara för det.
Förresten, tack alla ni som lämnar små avtryck här bland kommentarerna. Det tycker jag om. Skriv gärna igen, det värmer.
5 kommentarer:
Hej på er!
Läser här inne några gånger varje vecka. Skriver tyvärr alltför sällan. Fin låt du valt här Heléne, riktigt bra. Kram kram kram
Men hej Tias, kommer du ihåg det här: http://pasda.blogspot.com/2008/09/ett-monster-frn-majorna.html Kram!
Helt klart bästa bilden som finns på mig, ha ha.
Men usch vad hände? Fastnade hon på något sätt?
Och parentesen....finfin låt. Den där lyssnar jag på några gånger i veckan faktiskt.
/Elin
Ja hon fastnade, men nu har vi fått remmar till benen också.
Skicka en kommentar