I lördags hade vi en trevlig fest här.
På natten blev jag magsjuk, jo jag inser att det är lätt att misstänka mat eller dryck som bov i dramat. Men så är det inte.
Jag blev sjuk, fick feberfrossa och trodde jag närmade mig mitt sista andetag.
Blev tvungen att tigga om värme, trots att jag inte borde.
Sorry till gästerna, ni blir säkert också magsjuka, men det var inte med flit...
I går var jag stilla under täcket och grät floder och tyckte synd om mig själv.
Det var söndag och Luddedag.
Ludde kom och Johanna blev glad.
Åtminstone ser det ut som Ludde.
Men jag känner inte igenom honom, han är dämpad och stillsam och använder vuxenord.
I går gick han in och klädde av sig och la sig i sin säng, kvart i åtta,
och ropade och frågade om jag kunde läsa saga.
Allt det där UTAN att jag sagt ett ord om läggdags.
Idag har jag hört honom använda ord som; imponerad, obekväm.... och just det ordet i följande sammanhang:
Det var en massa otäcka matrester i vasken som jag spolade bort, det såg verkligen äckligt ut. Då säger Ludde; När jag ser det så känns det obekvämt i mig.
Så lillgammalt, inga förstärkningsord, inga svärord, inget Ludde.
Nån liten farbror som flyttat in i honom?
Idag är det internationella kvinnodagen, hur har ni firat den?
Har ni åtminstone fått känna er vackra, stolta och intelligenta?
Jag har febertårar på kinderna och huvudet bultar för varje andetag jag tar.
Men hur tror ni att jag firat internationella kvinnodagen?
Jag har städat, dammsugit, torkat golv, tvättat, strukit.... sånt som kvinnor gjort i alla tider.
Det är sånt som vi duktiga flickor gör.
Presterar
Och när min äldste son hörde av sig och undra hur det var så önskade jag mig...
en handdammsugare. Jag kallar den Amanda.
En handdammsugare fick jag.
Mycket symbolvärde i det.
På internationella kvinnodagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar