Som om det bara inte går att begripa

Att få ett barn med en kromosomförändring innebär inte enbart den ständiga oron och besvikelsen.
Det innebär en jäkla massa sjukhusbesök.
Både i förebyggande, undersökande och akuta skeden.
När vi lämnade BB testades Johannas hörsel.
Det gav noll i resultat.

Det vill säga, enligt apparaten fanns ingen hörsel alls.
Ingen som kunde mätas i alla fall.
Men så där var det ibland, sa den snälla tanten på BB.
Så vi fick en ny tid för undersökning.
Den 10 april skulle hörseln undersökas igen.
Det var fortfarande negativa besked.
Ingen hörsel alls.
Vi var bedrövade.

Ovanpå allt annat
En döv unge.

På eftermiddagen samma dag skulle det lilla hjärtat kontrolleras, det var inte helt bra, men inte heller så dåligt som man befarat.
Skulle vi glädjas åt detta?
Det är sannerligen inte lätt att hantera och förstå alla besked och ord som seglar runt.
När människor i vår närhet frågade hur det var och vad som sas inne på alla de där undersökningarna kom jag på mig själv med att jag inte visste.
Jag vet fortfarande inte så mycket.

Det går inte att ta in allt.
Som om det bara inte går att begripa.