söndag 20 april 2008

Plötsligt såg jag dem överallt

Plötsligt fanns det unika barn överallt.
Unika
Avvikande
Kromosombarn
Förstånds- Begåvnings- Handikappade
Utvecklingsstörda

Jag vet inte vad jag ska säga om min dotter, eller om andra barn.
Alla ord som finns ligger fel i munnen.
Handikappad, säger M. Det förstår alla.
Men det är fel säger jag.
Det heter något annat, handikappad är man först när samhället inte är anpassat, det har jag lärt mig.

Skit samma.
Min dotter är handikappad.

Downs syndrom förstår alla.
Det kan man säga.
Men min dotter har inte Downs syndrom.
Jag önskar mig hellre det.
Tror jag.

Plötsligt såg jag andra handikappade överallt.

Den 14 april var jag med min väninna Anna och våra barn och såg Mora Träsk.
Anna blev för övrigt intervjuad av lokalpressen och svarade pinsamt att vi brukade digga Mora Träsk på våra förfester på åttitalet.

Överallt i lokalen såg jag dem.
De handikappade barnen.
De unika barnen.
Jag studerade dem så noga jag kunde, utan att glo för mycket.
Förmodligen glodde jag för mycket.
Mammorna, eller assistenterna, såg besvärade ut.

Det är väl sånt man gör med handikappade barn.
Går på Mora Träsk.

2 kommentarer:

Elin sa...

Detta är så öppet, starkt. Jag kände också detta. Överallt fanns människor som inte var som andra.

Jag minns vid ett tillfälle på en buss. Molly var två veckor och vi famlade. Först kommer det på en kvinna med Downs, sedan sätter sig en man bredvid mig med någon annan form av avvikelse. Det kändes som att någon försökte säga mig något.

Jag tog det som att man visst kan klara sig okej trots diagnos. De hade inga assistenter, de kunde gå, de kunde tänka. En bra insikt, men jag kan ärligt säga att jag ännu väntar på att den ska sjunka in. Det har gått snart 9 månader.

Heléne Björklund sa...

Hej Elin, vad glad jag blir att du har hittat hit!