Jag minns det så väl.
Gravtestet.
Det positiva - som var negativt - eller hur det nu var. Är.
Är!
Vi hade inte direkt planerat för ett gemensamt barn. Inte då.
Vi hade ju redan fyra.
Jag med mina tre pojkar. Han med sin dotter.
Vår familj var vacker och stor men lagom.
Vi hade barn varannan vecka.
Den barnfria veckan kunde vi hänge oss.
Jag kände så tydliga tecken, bröstspänningar, kissnödig, trött, trött, trött.
Egentligen visste jag nog i samma ögonblick som hon blev till.
Att hon blivit till.
Vi pratade lite om det, tänk om jag blivit gravid.
Tänk om.
Den 5 juli fick vi svar
Två streck
=
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar