Förlossningen var beräknad till den 9 mars.
Men jag var inställd på att bära bebisen i ytterligare ett par veckor, så hade det varit med de tidigare graviditeterna.
Måndagen den 10 mars var första föräldralediga dagen, nu skulle jag vila upp mig inför förlossning och det fjärde barnet.
Vi hade en tid på förmiddagen för det rutinmässiga ultraljudet, det som vi nu hade vant oss vid att göra med regelbundenhet, för att kolla bebisens njure.
Doktor B utbrast "Men va katten - det ska inte va nåt huvud där" , på danska.
Det visade sig att våran bebis hade vänt sig och nu föredrog att ligga i säte.
Njuren vet jag inte ens om han kontrollerade faktiskt.
Det blev fullt pådrag, nu skulle bebisen vändas, man förklarade vad det innebar och jag tänkte bara lugnt att det löser sig nog.
Kändes lite spännande.
Vändningen gick mycket enklare än vad någon kunnat tro, ett enkelt litet tryck av Doktor B på magen och vips så var huvudet nedåt.
Men...Eftersom det gick så enkelt så kunde ju bebisen med lätthet vända sig om igen.
Det beslutades att ge värkstimulerande dropp för att få bebisen att fixera sig och om möjligt få igång förlossningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar