Beskedet

Torsdagen den 27 mars var vi kallade till sjukhuset

Bebisflickans lilla hjärta skulle undersökas, huvudet och njuren också.
Tror jag.
Jag kanske minns fel.
Vi hade fortfarande inte fått besked på blodanalysen.
Men vi hade onda aningar.
Flera undersökningar var genomförda, vi satt i ett litet rum på barnkliniken, det var strax före lunch.
Vi försökte hålla ihop och hålla borta det som hotade vår familj.
Den elaka barnläkaren kom in.
Jag förstod genast att jag kunde sluta hoppas.
Ändå var chocken så total.

Jo, nu har man sett att det är något med kromosom elva som inte ser ut som det ska, sa hon.

Vad hon mera sa minns jag inte i detalj.
Det brukar ju vanligtvis innebära bekymmer, sa hon, men måste inte.
Och man visste inte ännu exakt vilket problem det kunde innebära.

Vi blev utsläppta för lunch och skulle komma tillbaka efter en timme.
Vi var vilsna och bedrövade.
Förstod inget.
Vi gick till sjukhusets matsal, maten smakade inte.
Ingen av oss åt.
Jag googlade i mobiltelefonen på kromosom 11
Fick upp alla möjliga och omöjliga syndrom och sjukdomsförlopp.

Vi visste inte så mycket.
Men vi visste att inget skulle bli sig likt.

Vi visste att den elaka barnläkaren hade hittat ett fel på vår ljuvliga dotter.