Tänk om jag varit Pernilla Wahlgren

Det är så sagolikt vackert ute.
Jag vet inte om jag någonsin har sett så starka och klara höstfärger, eller om jag bara glömt det.
Det är också ett annat ljus nu.
Inte så skarpt.

Det gillar Johanna.

I dag när jag hämtade henne på dagis satt hon ute i vagnen.
För första gången där ute så tittade hon med stora ögon på mig och omgivningen, utan den skyddande handen eller kisande blicken eller solbrillorna.
Johanna gillar höstljuset helt enkelt.

Annars har hon fått en ny tråkig ovana, hon vaknar varje natt vid midnatt och vill ha välling, eller rycka någon i håret. Oftast välling.
Mycket trist.

Nu har hon fått en rejäl portion välling och var nästan sprickfärdig när jag bar in henne, halvsovande, i sin säng.

Ludde och jag har läst min gamla barnbok "Lisa och Lenas födelsedag".
Det är inte direkt kul när ens gamla favoritböcker blir lästa i vuxen ålder och tappar magin.

Jag är trött.
Och
Trött

Diskmaskinen är sönder. Igen.
Det gör mig hopplöst trött.

Tänk om jag varit Pernilla Wahlgren.
Hade hon skrivit på sin blogg att diskmaskinen gått sönder så hade Electrolux mfl stått på kö för att utan dröjsmål skänka och installera en ny till henne.

Så är det inte här.
Så disken får stå därinne. Skitig.

Tills någon lagar.