måndag 5 oktober 2009

Snart november

I dag är det höst.
I dag tog jag, med stort vemod, på mig säsongens första strumpor.

Det är vemodigt när man inser att det förmodligen är åtta månader tills värmen och ljuset vänder åter.

Därmed inte sagt att jag ogillar hösten.
Tvärtom.
Det är den bästa av årstider.
Och November är den bästa av månader.

Det här är min månadskavalkad:

November är bäst. Och lugnast.

December är hemsk. Då är det jul och julhets.
Jag känner mig otillräcklig
och lever aldrig upp till mina egna förväntningar
och julen blir naturligtvis aldrig så skimrande
som när jag var barn.
En enda lång och utdragen plåga.
Från första advent pratar alla bara
om hur
och vad
dom har gjort för förberedelser inför julen,
vilka julklappar som är köpta etc...
Själv sätter jag upp en adventsljusstake i fönstret (för grannarnas skull)
och klapparna köper jag i panik den 23.

Januari är också hemsk.
Fattigmånaden.
För mycket mat och snask
och för många klappar (för att kompensera vad?)
gör att plånboken är ett enda hål.
Människorna ser grå ut i januari.
När januarisnön kommer upptäcker jag
att mina grabbar fortfarande går i gympadojjor
vinterskor och vantar och mössor
som dom ändå bara slarvar bort
måste fixast.

Februari är som januari.
Om möjligt ännu slaskigare.
Snön är borta och pengarna.

Mars är som februari.

"April är en kall och nyckfull vän".
En lurig månad.
Våren gäckar hela tiden men blir övermannad
av kölden och blåsten.
Blåsten är det värsta vädret som finns.
Regn är helt ok
och kan till och med kännas trivsamt
Har någon någonsin upplevt en varm och vårlik Valborgsmässoafton?

Maj kunde vart ok, det är lagom varmt.
Naturen är sagolikt vacker.
Men nu börjar julhetsens motsvarighet - sommarhetsen.
Alla ska på utflykt och hålla avslutningar.
Avslutningar.

Juni-juli-augusti är en klump.
Vädret skiljer sig men annars är sommarmånaderna lika.
Alla är så in-i-helvetes glada
Man förväntas vara glad
och umgås
och ingen har förståelse för att jag hellre vill vara ensam
med min familj
eller ännu hellre helt ensam
i källaren med en bok.
Nä på sommaren ska man vara ute.
Och skratta och umgås.

September. Då börjar allting om.
Skolan/jobbet har kommit igång.
Allting drar igång med full fart
och utan hänsyn till att man vill vara en slowstarter.

Oktober är ganska ok.
Ganska.
Naturen visar sig från sin bästa sida och luften är skön att andas.
Men det är fortfarande inte tillräckligt mörkt
för att kura ihop sig.

Sen kommer november...

November är den mörkaste och lugnaste månad.
Alla håller sig för sig själva i avvaktan på den stora julhetsen.
Det är mörkt och farligt ute
så man gör bäst i att hålla sig inomhus med tända ljus.
Hela familjen finns hemma om kvällarna
och det är tillåtet att lägga sig tidigt.
Ingenting händer och det ÄR så SKÖNT.
Tidigt på morgonen och sent på kvällen är det brandgula timmar.
Gatlyktornas sken i mörkret skapar orange stillsam frid.

2 kommentarer:

Anna sa...

Oj vad bra skrivet! Läste det för maken som sitter bredvid mig i soffan & han tyckte med att det ligger mycket i det du skriver. Jag blir verkligen berörd. Hoppas ni kunde känna lite "november-ro" nu när ni varit iväg. Visst är det härligt nu när man kan dra igång braskaminen & bara krypa upp i soffan utan dåligt samvete?

Kika gärna in på min blogg. En liten del av min vardag.
Kram Anna

Anna sa...

Mycket är sant i det du skriver... Men man kan faktiskt vara glad på riktigt oxå genom att umgås med andra och av att ge bort presenter. ;-)

En viktig grund i det hela är att hitta ett sätt att kunna umgås med sig själv, tror jag.

"De flesta människor sätter sig aldrig ner och reflekterar över vad de vill göra av sitt liv. Det är egentligen otroligt att de lever hela sitt liv utan att fundera över det! En del säger att de inte vet vad de vill, men om man skrapar lite på ytan vet de flesta det."

Jag vet i alla fall att en av de bästa sakerna med Sverige är just
årstiderna.
Hurra för ljusa friska vårdagar, glada soliga sommardagar, mörka kusliga höstdagar och kalla "vita" vinterdagar.

Puss på dej min vän!