Årets...

Det är nyårsafton och tidningarna är fyllda av årskavalkader av olika slag.

Jag måste förstås haka på.

Här kommer min "årets-lista":




Årets Semester: Amsterdam i januari, utan tvekan, trots den fantastiska charterresan vi gjorde alla sju i november så finns det inget som slår weekendresan vi gjorde, bara jag och M. Amsterdam i januari

Årets bästa kompis: Josefine! Åh vad jag saknar dig som förskolekompis till Johanna. Åh vad jag vill få tid att ringa till dig och undra om du kommer ihåg Johanna, om du vill komma hit och leka någon dag. Eller är du kanske för stor nu för att leka? Isåfall kan du få komma hit och passa Johanna, nu när du är stor skolflicka. Bästaste Josefine. Du är så saknad! Josefine

Årets kräksjuka: Hos oss i mars. Hela familjen slogs ut på några dagar, men varför blev inte M sjuk? Vi andra blev sjuka i följande ordning: Heléne; Johanna; Ludde; Fredde; Tobbe; Junie

Årets investering: Nytt köksbord. Äntligen fick jag ett bord där ingen familjemedlem behöver sitta på "kanten". Äntligen nytt köksbord - och som jag fann det!

Årets projekt: Att byta garderober. Det var ett misstag jag ångrar djupt. Projektet är fortfarande inte avslutat och nu känner jag att jag måste anlita dyra hantverkare för att få ett avslut. Garderoberna som aldrig blir klara.

Årets nostalgi: Slipping through my fingers. En tjugoåring, en artonåring och en skolstartspojk - på samma år. Vad hände med mina små gossebarn med runda fötter och mjukt hår?

Årets värsta: Ett brutet nyckelben. Skräcken jag upplevde det tysta ögonblicket då Johanna var tyst efter fallet i trappan. Bah.... Det här vill vi aldrig mer uppleva

Årets vallöfte: Sluta röka. Det är fortfarande en kamp varje dag. Och fortfarande lika plågsamt. Men nu efter tio veckor har jag i alla fall sparat 3'500 kronor. När jag blir pensionär ska jag få börja röka igen!

Årets sämsta val: Fyra år till med en borgerlig regering. Och med främlingsfientliga krafter i vårt svenska parlament. Så trist.

Årets flytt: Johanna fick äntligen eget rum. Då ville hon också sitta för sig själv och leka med sina saker. Och sova hela nätter. Johanna älskar sitt rum!

Årets energikick: Lanzarote! Alla sju familjemedlemmar samlade till frukost varje dag, parat med sol, värme och gott humör var precis vad jag behövde. Bildspel från Lanzarote

Årets mest motierade: Johanna! Som hon vill nu, hon vill gå, hon vill leka, hon vill sjunga, hon vill prata, hon vill mer mer mer. Johanna vill!

Tack för att ni följt mig och min familj i ännu ett år.

Gott Nytt År på er allihopa och jag hoppas att vi följs åt även 2011 och att ni fortsätter lämna små avtryck till mig bland kommentarerna.

Sjuk Sjukare Inte så pigg

Igår började dagen med att jag var magsjuk. Dumt nog gick jag på ett möte på eftermiddagen men fick gå hem igen när jag kände mig dålig. Hemma på soffan hade jag 39,3 i feber. Och ni anar inte hur sjuk jag är då.

Fördelen med att vara SÅ sjuk är att man bara sover bort allting.

Nu är det dagen före nyårsafton och jag känner mig inte så sjuk längre.
Men inte så pigg heller.

Inte tillräckligt sjuk för att sova bort men inte tillräckligt frisk för att spritta av energi.

Äsch. Jag gör lite frukost nu istället.

I pulkabacken

En bild från Grisabacken (jo - det heter faktiskt så).

Magsjuka

Magsjuka har hittat hem till oss!

I måndagskväll blev Markus dålig, på tisdagen meddelade Fredrik från sin arbetsort att han fått maginfluensa.

Idag är det min tur... vilken kommer efter mig?




Johanna är nöjd med tillvaron och sitter på sitt rum och leker med sina nya saker. M har tillfrisknat och tagit Ludde och Junie med sig till pulkabacken.

Pepparkaksungar

Idag har det bakats pepparkakor på Bökmansgatan.
Minsann.

Det kom ett SMS

...från Tobias. Det var kul igår på Hanöhus men kaos vid insläppet, han gick in genom köket.

Allt är som vanligt på Hanöhus med andra ord.

Förutom att jag reducerats från Partyprinsessa till fyllechaffis.

Ny soffa

Markus vill att vi åker och tittar på ny soffa.
Nu.

Jag tycker att vi ska göra det imorgon.
Eftersom vi är lediga då och det är inte alla andra.

Men mest för att jag redan har bestämt mig för någon av dessa:


Båda heter Julia och tillverkas av anrika Norell.

Markus vill hellre köpa nån billig budgetvariant, på rea.
Han har ännu inte förstått...
Att när jag har bestämt mig,
då har jag bestämt mig.

Hanöhus

Hmmm.... Tobias vill ha skjuts till Hanöhus.

Han???

Men jag då.

Anna, Pernilla, Tinka och ni andra, det är väl VI som ska vara på Hanöhus på juldagen!?

Inte några smågluttar.

Ännu en klapp

Vi upptäckte just att Ryan Air flyger från Kristianstad till Barcelona. Det var en fin julklapp.

Juldagen

Idag börjar den riktiga julefriden.

Vi plockar undan i maklig takt, barnen leker med sina julklappar...

...och granen föll.

Förmodligen är det Piff och Puff som retas med oss.

Julafton

...till sist så kom de ändå.
Våra efterlängtade gäster och Tomten!

Väntan på Julafton

Vi förberedde julafton minutiöst, såklart.

På natten flyttade vi soffor och fåtöljer och möblerade om hela övervåningen med nya möbler för att alla skulle få plats.

Maten var avprickad och dubbelkollat att vi inte missat något.

Vi gjorde också, bokstavligt, ett minutprogram.

På Julaftons förmiddag sprack alltihop när fyra personer meddelade att de inte skulle komma.

Hoppsan. Då kunde vi fått plats utan ommöblering.
Hoppsan. Då stod vi utan köttbullar, risgröt och dricka.

Vi är flexibla så vi ändrade på planeringen.
Och fixade allt det som annars skulle saknas.
Hoppsan. Då fick vi besked om att de skulle komma.

När vi skulle äta hade de ännu inte kommit. Hoppsan.

Sillbordet

...men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge...

Snöskottning på Jualfton

Även på Julafton behöver det skottas snö.

Frukost på Julafton

Frukosten innehåll bland annat; nybakad julskinka, hemlagad stark senap, rykande varm risgröt med mycket vispgrädde (slurp) saftsås såklart, nybakat bröd från Ritz...


Fyra vackra ljus


Fyra av mina älsklingar


Brasa och gott humör!

Morgon på Julafton

Julaftons morgon började, precis som den ska, med gott-i-skorna och en morgonjulklapp.

Tre små barn fick nya morgonrockar och två stora fick skjortor!

God Jul

Det är Julafton.
Och jag är redo.



Och för att få in lite genusperspektiv till den så manlige Tomten så bjuder jag på Lady in Red.

God Jul!

Julaftonsmorgon

Det blev Julafton.

Och Tomten har varit här med gott i skorna.
Sju skor minsann.

Och tidningsbudet har fått choklad och hyllningar.

Nya traditioner... ?

Som sagt, mina traditioner innebär att julgran och tomtar och annat julpynt kommer fram först på lillejulafton.
Och så sent så att barnen har lagt sig.
Meningen är att de ska komma upp på julaftonsmorgon och tindra med ögonen och säga -Ååhh...

Mina barn har använt fruktansvärda anklagande ord om mig för att de aldrig fått hjälpa till att klä granen.

Här finns nu bildbevis för att de i år fått hjälpa till. Men jag har naturligtvis övervakat det hela mycket noggrannt och pekat och så där.

Mest faktiskt för att den här granen sticks så fruktansvärt så att jag inte kan röra vid den.

Somliga är så oberörda av julstressen så att de ger sig ro att sitta helt stilla och läsa en bok. Mitt i allt.

Stressigt värre...

Det är Lillejulafton och jag har mycket att göra. Enligt mina egna traditioner ska nämligen allt juligt göras idag. Någon måste nog ändra på det.

Därför hinner jag inte skriva så mycket nu. Men jag länkar till ett annat blogginlägg jag gjorde om en MC-klubb, Liemannen och en rånartomte.

Hej så länge...

Två nya små liv är på väg...

Tack vare Johanna och den här bloggen har jag fått nya vänner. Bloggvänner!

Mammor med barn som inte har perfekta kromosomer och som gör att Mammornas hjärtan bankar lite fortare och lite oroligare.

Det första rådet jag fick när Johanna var född var att skaffa ett barn till.
Det har vi inte gjort.
Men vi minns mycket tydligt hur det var när hon kom till...

Men två av mina funkismammavänner har nu nya små liv i sina magar, den första mamman väntar nu sitt fjärde barn och den andra mamman väntar sitt tredje barn.

Grattis till er, grattis för att ni är så fantastiska och för att ni har ett så stort mod och vågar låta hjärtat slå ännu lite fortare!

En härlig kväll med kommunfullmäktige - det ni!

Igår kväll var det kommunfullmäktige, men inte ett vanligt sammanträde. Nej, igår var det fullt av hedersgäster på plats, kommunala trotjänare som arbetat 25 år i kommunen och kulturpristagare.

Det blev en härlig kväll!

Och vilka kulturpristagare vi hade - helt makalöst!

Sydöstran

BLT

Juryns motivering mm...


Tack för en mycket trevlig kväll, och tack Pappa för barnvaktandet!

Ute i luften igen

Med tanke på uppmaningen om högst en julklapp till barnen, så gäller det naturligtvis även för oss.

Därför har vi i år köpt en varsin perfekt julkapp, som visserligen blev dyr men bra.

För övrigt har jag idag varit ute i ett par timmar, jag har bland annat köpt julgran och andra nödvändigheter. Men jag känner nu att jag blev alldeles utmattad efter nästan en hel veckas innesittande.

Vi är trötta på berget av julklappar som ingen egentligen behöver och som skapar ännu mer platsbrist och habegär och irritation.

Därför har vi år bestämt att det får bli högst en julklapp till varje barn från varje familj.

Om någon av våra inbjudna gäster inte kan hålla sig till det här så skickar vi de överblivna klapparna till barn som behöver dem bättre. För att inga tvivel eller förvånade ansiktsuttryck ska uppstå på julafton så har vi skickat följande inbjudan:



Välkomna till oss på Julafton!

Vi blir många, 20 personer, och det kommer att bli härligt gemytligt men också trångt, varmt och rörigt så glöm inte att ta med tålamodet!

I år vill vi ha gemenskap men inte så många julklappar.

Därför är vi väldigt bestämda över att barnen inte ska få så många klappar.

Högst en paket till varje barn per familj vill vi att ni tar med hit på julafton. Och helst vill vi att de får något de behöver, vi har tips!

Ett annat alternativ är att ni skänker något till andra barn som behöver det bättre i våra barns namn.

Vi vuxna avstår helst julklappar helt och hållet. Tillsammans kan vi istället sätta in en rejäl slant till barncancerfonden eller Läkare utan gränser.

Däremot vill vi gärna ha hjälp med maten till julbordet, därför skulle vi bli glada om ni vill ta med er det vi föreslår på andra sidan. Allt måste vara färdiglagat och på uppläggningsfat. Annars blir det för rörigt.

Ni är välkomna hit kl 17.00

Då hjälps vi åt att dukta fram maten innan vi sätter oss till bords.

Tomten kommer ca kl 20.

Hör gärna av er till oss om ni har synpunkter, invändningar eller kompletteringar.

Hjärtligt välkomna till oss!

Heléne, Markus, Tobias, Fredrik, Junie, Ludde och Johanna

Ingen Ryssbergsjul för mig

Idag är det dags för den årliga traditionen för Perssonraden.

Det blir promenad upp till Ryssbergsstugan och sedan trevligt samkväm och kanske att Tomten kommer.

Hela veckan har jag tänkt att jag ska bli frisk till lördag, men även om halsen och febern är bättre så är jag helt utmattad så jag får helt enkelt stanna hemma.

Jag hoppas att jag blir saknad!!!

Tobias och Ludde promenerar dit, jag förväntar mig att det tas bilder som jag kan lägga ut här så småningom.

Tillsvidare får ni hålla tillgodo med fjolårets Ryssbergsjul.

Nyfikenhet en bra motivation!

Eftersom jag varit lite piggare idag och orkat stå på benen kortare stunder så tog jag fram dammsugaren.

Johanna satt på sitt rum och lekte.

Plötsligt kände jag hur hon påkallade min uppmärksamhet, med fötterna och huvudet utanför sin dörr ville hon kolla vad jag hade för mig.

Hon hade rumphasat sig mer än en meter för att ta sig dit.

Bra Johanna!

En ny tid

Det var inte halsböld. Det var ännu en halsfluss.

Idag är Johanna också hemma.

Hon var lite krasslig igår och ville bland annat inte äta.

Just nu satt jag här och frustrerade mig över saker som händer som jag inte kan påverka.

Men så hörde jag en liten späd men ändå stark röst -Ma-Ma! och när jag tittade mot henne så kom de omedelbart, blinkningarna (vinkningarna) med händerna, som betyder -Sjung för mig!

Och jag sjöng förstås.

Och försökte med välling igen. Men det vill hon verkligen inte ha.

Däremot ville hon ha vaniljyougurt. Tre små skålar.

Hon markerar nog att vällingtiden börjar ta slut.

En ny tid tar vid.

Det gäller att hänga med.

Och vem kan motstå en flicka med självlysande hår som flyger uppåt och som säger -Kom igen nu Mamma, nu äter vi yoggi och sjunger och kramas, det är lycka.

Och på den tredje halsflussdagen steg hon upp och bestämde sig. Nu får det vara nog med sjuka.

Sjuk

Jag är hemma idag och är sjuk. På riktigt sjuk. Jag har så ont i halsen så jag föredrar att saliven får rinna ut lite snyggt vid sidan av läppen istället för att svälja.

Jag har haft halsfluss massor av gånger, och alltid har den jävulska smärtan förenats med hög feber. Sådär så att man bara sover hela tiden.

Nu känner jag mig inte alls febrig. Det måste vara något annat än fluss. Kanske halsböld!? Läser olika berättelser om hur man måste snitta upp halsböld och låta varet rinna ut och hur man kräks av smaken av var i munnen och att såret måste vara öppet under lång tid och och och...

Fy fan. Det var nog bättre när man inte kunde googla så mycket hypokondri.

Jag har i alla fall fått en tid på vårdcentralen idag.

Som om vi har tid med detta... och tänk om Johanna får SÅ HÄR ont i halsen.

Liten Tomte

Idag har det varit Luciafirande på Johannas förskola.

Man kan konstatera, att det hjälper inte att köpa en dyr fin kamera om man inte kan hantera den.

Nåja. Ni får tro på mig när jag intygar att Johanna var den sötaste Tomten!

Lucia

Det är den 13 december, Luciadagen.

Jag och Johanna är hemma eftersom hon har ett öga som rinner gult hela tiden. Hon verkar inte särskilt sjuk av det hela men jag tror att sånt där brukar smitta(?) så av solidaritetsskäl får hon vara hemma idag.

Men i eftermiddag är det Luciafirande på Kanehall. Det är utomhus, då ska hon få vara med. Hon ska vara tomte. Vi pratade om det här till frukosten. Att alla flickor alltid vill vara Lucia, men Johanna som inte kan välja själv, hon får vara tomte.

Det är småkul att ha en blogg, för då är det enkelt att kolla upp vad man gjorde för exakt ett år sedan. Eller för exakt två år sedan.

Kolla:

13 december 2009

13 december 2008

Ännu mer Lanzarote

och här kommer Luddes semesterbilder.

Photo and video editing at www.OneTrueMedia.com

Energi

För att tanka på lite ny energi så fyller jag här på med Junies bilder från semestern

Make an on-line slide show at www.OneTrueMedia.com

Ny dag

Lanzarote-energin den räckte ganska länge men POFF så tog den slut.

Idag är en ny dag och idag kommer Ludde.
Alla som har varannanveckasbarn vet vad jag pratar om.
Saknaden som blir till fysisk smärta.
Men Ludde han vill helst vara hos sin pappa och jobba.

Ludde med sin arga och uppfordrande uppsyn,
Ludde som har det så jobbigt för tillfället med om han ska vara stor eller liten, som har så svårt för att låta någon annan bestämma över honom.
Han som försöker sig på en yttre tuffhet men som egentligen är rädd för det mesta.
Så lik en av sina bröder.

Snart kommer han hit igen och fyller våra rum med skrik och spring och smäll i dörrarna.
Det blir skönt.
Och Johanna blir glad när hennes avgudade storebror är hemma igen.

Apropå Mia Skäringer

...apropå Mia Skäringer som jag skrev om i förra inlägget.
Det var ju förstås en jävligt dum jämförelse.
Tänk nån annan.

Det slog mig nu.
Hon klarade ju till slut inte att gå på scen.

Det är nog bäst att jag betalar tillbaka lite till sömnbanken.

Bekännelser

Här kommer ett antal bekännelser.

Jag skriver i den här bloggen varje dag,
ibland flera gånger på en dag, och ibland bara ett ord.
Ett ord som gör att jag minns.
Eller en känsla.

Men jag väljer vad jag publicerar.
En del publicerar jag i efterhand, när det har svalnat.
Annat behåller jag för alltid för mig själv.
Som min privata dagbok.

Det finns en skillnad mellan att vara personlig och privat.
Det privata är mitt.

Det är en hårfin gräns, men det är jag som avgör.

Men jag vill inte vara en hycklare som varje dag visar upp en glad och stark fasad. Det är inte jag.
Därför är jag också personlig.

Jag är sammansatt av ljus och mörker.
Skratt och gråt.
Och förstås
allt däremellan.

Om du inte vill se mitt mörker och min gråt.
Då ska du inte läsa vidare i det här inlägget.

En bekännelse är att jag har rökt.
Efter två månaders uppehåll har jag rökt, både igår och idag.

Och till alla er som har hurrat för mig.
Ni som har gett mig uppmuntran och burit mig framåt i min kamp mot nikotinbegäret säger jag förlåt.
Förlåt för att jag svek.

Mest förlåt till mina barn.
Till Ludde som är så stolt över sin nya rökfria mamma.

Det svider och bränner i min hals
av svek och cigarett

Jag är inte förlorad. Jag tar tag i det igen. Sätter på mig ett plåster.
Men vad fan ska jag fylla hålen med.
Hålen som uppstår när modet sviker och tvivlen förlamar.
Ge mig då ett alternativ till cigaretter!?

Jag trodde inte att jag sovit en blund inatt.
Men nu minns jag plötsligt att jag drömt.
Jag måste ha blundat en stund.
Jag drömde att jag var död.
Som vanligt satt jag på min egen axel och betraktade.
Det var vemodigt, tyckte jag på axeln, att jag inte skulle få vara med längre.
Men mest uppfylld var jag på axeln, av känslan att äntligen få sova.
Och bara sova.
Utan malande tankar.

Ibland vaknar jag om natten av mitt barn som gråter.
Blixtsnabbt vaknar jag till liv, sätter mig i position för att ge tröst.

Men oftast finns inget gråtande barn i min säng.
Gråten är min egen.
Den blöta kudden är mitt salt.

Men va fan.
Om Mia Skäringer klarar att gå upp på scen mitt i sitt liv.
Då ska jag nog fasen också klara av mitt liv.

Det är enbart patetiska stackare som vill leva svårt som i en Bergmanfilm.
Därför kliver jag ur bilden.
Nu.

Och om ni undrar vad jag önskar mig i julklapp;
* Mod
* Självkänsla
* och en lite större varmvattenberedare

Trots snön som döljer

...så är det gott om kirskål i min trädgård. Både ute och inne.

Kirskål blir man inte av med ens om man sliter som besatt för att få upp hela roten. Kirskål måste kvävas. Jag kväver och kväver. Likt förbannat exploderar den.

Samling på Kanehall

Det är samling inför frukost.
Johanna är på plats.