Nu har jag lagt mig. Under två täcken.
Jag är ynklig och proppad med Alvedon, Gojjibär och diverse naturläkemedel.
Feber.
Och det ska jag säga er, man bli väldigt förminskad när rösten helt försvinner.
I förmiddags kraxade jag, sen blev det värre och nu är jag helt tyst.
Nu gråter Johanna på sitt rum. Hon har säkert bajsat.
Markus sitter i ett annat rum och spelar musik. Han hör henne inte.
Och jag kan inte ropa.
Nu måste jag:
Gå upp och kolla henne själv, förmodligen byta blöja - men JAG har ju feber!
SMSa till honom - oh yeah!
Johanna har enligt uppgift varit mycket glad idag när hon äntligen fick komma tillbaka till förskolan efter semestern.
Nu ska jag sova.
Kanske be en bön om att få tillbaka rösten. För mig räcker det att den är på sin plats igen imorgon kl 07.45. Fram till dess kan sväva runt och utforska andra vyer.
Natti!
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar