tisdag 1 december 2009

Våra vackra barn

Jag har fått bloggvänner som jag aldrig hade haft om jag inte haft Johanna.

Fina, vackra och hårt kämpande mammor.

Vi kämpar för våra barns skull. För att de ska få ett bra liv, för att de ska bli accepterade och respekterade med sina styrkor och skavanker.

Vi bloggvänner ger varandra stöd och råd och framförallt känslan av att det finns fler än jag.

En av mina bloggvänner skrev ett inlägg som gjorde jävligt ont att läsa.

Hennes glada och vackra dotter Molly, hon är som Johannas bloggsyster. De följs åt i ålder, storlek och utveckling. Vi gläds åt våra döttrars framgångar. Och ropar "kom igen nu-kämpa på" när det känns förtvivlat.

Läs hennes blogginlägg och hjälp till att skapa insikt och förståelse och värme i samhället så att min dotter, och din, slipper sånt här.

Jag vet inte hur det känns i dig. Men i mig gör det jävligt ont.

Den vackraste av alla

3 kommentarer:

Emina sa...

Gud vilka hemska tjejer,tur för de att jag inte var med när det hände annars hade de fått höra ett och annat.
Det har hänt några gånger när jag har varit ute och shopat med Leila att tanter har kommit fram och sagt att Leila är så himla söt och vet du varje gång har jag hållit andan och tänkt : Men märker de inget...ser de att hon är ett syndrom barn.
Ibland är jag rädd för framtiden, tänk om Leila träffar på sådana tjejer när jag inte är med henne, kommer hon att bli ledsen..kommer hon att fatta att de skrattar åt henne :o(

Kram till er

Anonym sa...

Hej Heléne!

Jag förstår att det gör ont! Jag är samtidigt glad att era tjejer har så kloka mammor, dock räcker det inte med kloka mammor för att förändra världen, tyvärr.....Förstår din uppmaning och håller med! Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

Vill ge dej ett kinesiskt ordspråk som du kan bära med dej.

Kram Maria

"Många små saker
som görs av många små människor
på många små platser
kan förändra världens ansikte!"

Elin sa...

Det där citatet snor jag med mig också.

Jag tänker inte gå på helspänn, men jag tänker inte heller låta något sådant ske obemärkt igen. Det grämer mig. Jag skulle ha frågat dem vad det var som var så roligt.

Hälsa Johanna. :)