I dag var sjukhusdag.
Vi träffade Johannas barnläkare.
Det var bra.
Vi berättade om hennes framsteg.
Vi pratade om allt som behövde pratas om.
De tar sig tid för oss. Det känns fint.
De har gått vidare och gjort någon fördjupad analys av hennes DNA, eller något annat.
Proverna är klara.
Vi fick ett papper med svar.
Svaret var en massa bokstavs- och sifferkombinationer.
Obegripligt för oss.
Men det betyder tydligen att allt är mycket värre än vi trodde.
Ungefär.
Men jag vet inte vad vi trodde.
Det togs nya prover också, andra prover.
Som vanligt fick de sticka många gånger för att få något blod.
Johanna är tålig. Sa inte ett ljud.
Tittade på sin pappa och undrade varför.
Nu har hon stora plåsterlappar på sina späda armar.
2 kommentarer:
Värre. Fy fan vilket jävla skit!!
Men! Usch, vad då?
Du får gärna maila och berätta mer OM du vill.
Skicka en kommentar