I natt drömde jag så verkligt om mina pojkars avlidna farbror.
Det är sorgligt att vakna med ovissheten och sen det hårda ljuset och uppvaknandet av att någon är borta, och andra kan försvinna.
Jag tänker ofta på mamman i familjen, men jag är dålig på att höra av mig.
I går fick jag SMS av henne, det kanske var det som blev påminnelsen.
Jag kan inte låta bli att följa en blogg på detta tema "Börja om".
Den är sorglig och hoppfull. Stark och skör.
Här är ett av de tänkvärda inläggen.
Kraftkällor och nödskylten
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar