Tjejkväll

Johanna är fortfarande sjuk, det väser och rosslar om henne och jag oroar mig för de där små lungorna.

Kanske måste jag snart låta en doktor lyssna på henne så att det inte blir alltför långvarigt.
Vi får se hur det blir i morgon helt enkelt.

I kväll har jag och Johanna tjejkväll.
M är på ölprovning med vänner, Ludde är hos sin pappa, Tobias och Fredrik försvann ut i skärtorsdagskvällen.

Morfar och Christina var här men de har också gått.

Nu är det bara vi tjejer.
Vi myser i soffan med bakelser och choklad,
hon ligger på mitt bröst och det låter som att det är jobbigt med varje andetag.

Febern har i alla fall sjunkit, den överstiger inte längre fyrtio.

Kanske har jag redan berättat det men det tål att berättas igen.
Och igen.

Johanna kan kramas.

Inte så där bara som en cirkuskonst.
Nä. Det är för att hon vill och för att hon tycker det är mysigt.

Hon lägger kinden emot och armen runt mitt huvud och sen håller hon ihop oss hårt.
Hårt.