Förlåt Johanna

Det var inte Länsstyrelsen som hann först.
Det var huvudpersonen själv som påminde mig...

Jag fick en sån där varm och hård och lång kram av Johanna, samtidigt viskade hon i mitt öra:

-Skärp dig mamma, jag kan inte hjälpa att det blev så här, jag valde inte själv, men jag gör så gott jag kan. Jag gör så gott jag kan för att du ska älska mig som den jag är, och jag gör så gott jag kan för att din vardag inte ska bli så tung. Jag hjälper dig gärna med att få in mer solsken i huset. Ta på mig en röd klänning och röda leggings nu, jag vill vara fin och få i ordning på det här huset. Det är ju helg för tusan!

Och hon fick på sig sina röda kläder och nu skiner hon som ett perfekt hallon när hon strosar omkring i sin gåstol för att få solsken i alla rum.
De röda kläderna skär sig som f-n till det eldfärgade håret. Men det skiter vi i.
Nu ska vi städa och göra fint här inne.
Solskenet därute och trädgården får någon annan ta hand om.