I dag träffade vi igen, föräldragruppen på habiliteringen.
Det kändes bra.
Vi tre mammor, med olika syn på livet,
olika diagnoser och bekymmer men med samma sorts oro och kärlek till våra barn.
Vi ska ses igen i Juni.
I kväll har jag varit på föräldramöte på Johannas förskola.
Det är inte ofta jag går på sådana aktiviteter.
Inte av ointresse.
Nejdå, men både jag själv och andra brukar ha svårt för att hålla isär mina roller.
Jag blir inte en vanlig mamma.
Jag blir kommunen, kommunen som får stå till svars eller informera om hur det ligger till.
Den här gången lyckades jag hålla tyst om sådant.
Det var ett informativt möte, en del förändringar inför hösten och en del synpunkter från föräldrar, både ris och ros.
BRA tycker jag att förskolan beslutat att inga inbjudningskort får delas ut på förskolan och att barnen inte ska ha med sig fika på födelsedagar. Bra!
Nu när jag är hemma känns det ändå lite tungt.
Mycket av det som pratas om gäller ju inte fullt ut för Johanna.
Det kan aldrig bli så.
Hon kommer aldrig att utvecklas så som de andra barnen, trots alla goda pedagogers ambitioner.
Och de andra föräldrarnas frågor, deras oro, den är så småttig jämfört med min.
Inte oväsentlig naturligtvis, bara så annorlunda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar