Det är långfredag, solen skiner därute.
Jag vet inte, kanske blir jag straffad av Gud eller Polisen eller Länsstyrelsen för att jag tänker att jag vill ha mer mer mer.
Det borde jag inte.
Jag borde vara nöjd och tacksam.
(Och nu ska ni veta att alla JAG i ovanstående är ändrade från "man", ni vet väl att "man" inte ska använda "man" om sig själv. "Man" ska våga skriva/säga Jag)
I dag är jag hursomhelst vare sig nöjd eller tacksam.
Jag önskar,
Åh vad jag önskar... om så bara för en liten stund
att Johanna var frisk
Frisk från förkylning, lungrassel och njurhelvetesfel och Jacobsens och allt annat jävulskap.
Jag önskar.
Jag vill.
Att hon skulle få vara frisk.
Bara i dag.
Så att vi kunde gå ut tillsammans i trädgården,
hon kunde gunga i solskenet och jag räfsa löv.
Hon skulle försöka smita från tomten och jag skulle hämta henne.
Vi skulle pausa ibland och äta smörgås, jag med en kopp kaffe - hon med en mugg saft.
Hon skulle babbla oavbrutet och jag skulle känna mig lycklig över alla hennes förmågor.
Oj vad vi skulle få mycket gjort.
Därute i solen.
Nä nu ljög jag.
Jag önskar inte alls att hon skulle få vara frisk bara i dag.
Jag önskar henne frisk hela resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar