För 28 år sedan väntade jag otålmodigt på att telefonen skulle ringa hemma hos mormor där jag befann mig.
Den ringde till sist.
Den berättade att jag fått en lillebror.
Jag blev så glad för att han äntligen fanns, för att "nån" äntligen fanns.
Men det ville jag inte visa. Så jag sa så besviket jag kunde.
"En lillebror - jag ville ju ha en flicka"
Sen gick jag upp bakom oljetanken och plockade vitsippor och konstaterade att den graviditeten var över.
Som jag hade längtat efter ett småsyskon.
I tio år för att vara exakt.
När jag äntligen fick höra att det fanns en bebis i mammas mage så fick jag naturligtvis inte berätta det.
Det gjorde jag inte heller.
Men i skolan skulle vi en dag rita teckningar om något roligt.
Jag ritade en dam i kappa och med barnvagn med många hjärtan runt och så skrev jag
"Jag längtar tills i april för så ska det hända något roligt"
Jag kanske inte skrev exakt så där. Men nästan.
Fröken Mia kallade ut mig i korridoren och frågade mig med skrattande ögon om det skulle komma en bebis till vår familj.
Jag kunde inte begripar hur hon fått reda på det och jag försäkrade sedan mamma att jag absolut inte hade berättat.
Det hade jag inte heller.
Grattis Björn, hoppas din dag blir fin i Malmö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar