Det blev inte mycket städat i dag heller.
Men lite.
Vi har varit trötta.
Vi såg Modigliani på TV, det är en trivsam film,
jag gillar den trots att jag sett den så många gångar och trots att jag vet att det mesta är uppdiktat och att verkligheten inte alls var så romantisk som på filmen.
Och jag vet också att Picasso och Modigliani aldrig någonsin deltog i samma tävling och att det mesta i denna film är falskt.
Men ändå är den trivsam.
Särskilt en trött söndag.
Jag blir trött av partiledardebatten. Jag har inte tålamod att lyssna klart.
Men det står ju helt klart att vänsterblocket och högerblocket lever i två helt olika Sverige.
Den självgode Reinfeldt berättar för oss att det har aldrig gått så bra för Sverige, fler människor än någonsin har arbete, fler människor än någonsin har fått skattesänkningar och hoppar jämfota av glädje.
Mona, Peter och Lars berättar om ett Sverige som lånar pengar varje dag till skattesänkningar, om utanförskap och arbetslöshet och människor som helt lämnas utanför samhällets skyddsnät.
Man kan ju undra vilket Sverige som är verkligt.
Svaret är båda.
Det finns två olika Sverige i dag.
Ett för Reinfeldts anhängare som aldrig haft det så bra som nu, det är sant.
Och ett för alla andra, som lämnats utanför. För Reinfeldt och hans kompisar har aldrig lärt sig något om solidaritet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar