måndag 18 januari 2010

Ett stilla gråt

I dag när jag lämnade Johanna kom det några pojkar springandes:
"-Kom så ska vi titta på den konstiga bebisen".

Mitt hjärta stannade.
Jag tittade på pojken som uttryckte orden, han såg förväntansfull ut,
vad skulle jag göra, förmana honom?
Nej knappast.

Johanna svarade pojkarnas röster med ett stort leende.

Jag grät stilla i bilen när jag körde därifrån.
Inte för det han sa.
Han menade inget illa och hon är ju lite "konstig".

Men för att Johanna inte förstår.
För att hon förmodligen alltid kommer att tro gott om alla människor.

Och kanske le.

När andra skrattar åt henne, kommer hon att skratta med.

11 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har själv barn som man på dagis har skrattat åt och pekat på. Min son förstår dock varför man gör det. Som förälder mår man så illa, hela jag skävler inombords när jag hör det och det känns som man ska gå i bitar. Våra barn, vårt allt som man bara vill väl.

Emina & Leila sa...

Mitt hjärta stannade också när jag läste detta :(

Anonym sa...

Det kändes i hjärtat att läsa. Det finns likson inte ord. Bara: Aj. Kramar.
// Bella

ella sa...

Jag fick en tår i ögat och ont i hjärtat när jag lästa ditt inlägg.

Elin sa...

Ja, det känns. Lilla Johanna, "konstig" med allt vad det innebär. Jag skulle inte heller sagt något, för vad säger man? Barn tänker inte som oss.

Isas dagiskompisar brukade samlas i en stor klunga runt Molls vagn och titta och fråga. Jag minns särskilt en liten tjej som var väldigt nyfiken. Hon undrade varför Molls såg sådär lustig ut i ansiktet, varför hon gjorde såna konstiga grimaser. Hon sa att hon inte tyckte det var särskilt fint....Jag svarade att alla kan ju inte se likadana ut, då vore världen ett tråkigt ställe. :)

Kram!

Mormor sa...

Johanna är inte alls "konstig", hon är ju bara en söt och älskad Prinsessa!!och det kan ju inte alla vara!!?

Pappa sa...

Heléne, du ska inte fästa dig så mycket vid vad pojkarna sa och få ledsna tankar inför framtiden av det.
Precis som du själv skriver lägger pojkar inga värderingar i ordet "konstig" utan det är vi vuxna som tolkar det som en negativ värdering. Barn uttrycker sig om olika saker som vad "konstig" om det är en sten, byggnad, leksak eller även en människa. Innebörden de menar är säkert att det är en häftig lite ovanlig sak som är värdefull och rolig att ha eller leka med. Så se det positiva i händelsen att de förmodligen tycker det är häftigt och kul att vara med Johanna. Även Johanna tycks ju uppskatta deras intresse.
De negativa värderingar står som sagt vi vuxna för när vi tolkar deras budskap. Förstår din oror om det är vuxna som påstår sådant om någon annan men det säger mer om dem själva som person än om den de kränker.
Var glad för att Johanna skrattar och kan glädjas åt umgänget med andra. Även om det skulle finnas lite smolk i bägaren så är det mycket bättre att hon skrattar och är glad - det skulle skära mer i hjärtat om hon grät och var ledsen.

Var glad för och gläds med Johanna.
Ha de Pappa/Morfar

Christina Persson sa...

Ja, det känns i hjärtat..... Johanna växer upp med en familj som skänker henne all värme, kärlek och trygghet vilket ger henne en god självkänsla. Alla är vi unika var och en på sitt sätt och olikheter berikar.
Johanna kommer att fixa detta och då gäller det för oss bredvid också att greja det (men det värker...)
Kram
Christina P

Anna sa...

Såklart att du grät!!

Att möta världen med respekt, ödmjukhet och glädje är vårt vuxenansvar vi ska förmedla till våra barn. Det är och förblir en viktig del för att alla ska få samma rättighet till ett rättvist och delaktigt liv.

Fina härliga Johanna!!

Filip´s mamma sa...

Det räckte med överskriften, så förstod man något. Det kom tårar och ännu mera tårar när jag läste din pappas fina kommentar.

Sebbes mamma sa...

Johanna verkar ha en både stolt och vis morfar! Och med såna människor runt om sig har hon ett bra liv - säkert bättre än vad många andra har!