I dag när jag hämtade Johanna önskade jag att kameran var med.
Hon var omringad av glada pojkar som lekte med henne och hon skrattade med hela kroppen och njöt av stunden.
Tack.
Tack Tack Tack för att vi lever här och nu.
För att Johanna föddes hos mig, i Sverige.
Titta på det här. Om du vågar...
Låt oss aldrig någonsin behandla en enda människa så här.
Någonsin. Någonstans.
1 kommentar:
Och detta är vårt Europa inte långt ifrån oss som detta fortfarande pågår. Det finns inte ord för hur illa vi människor ibland behandlar varandra.
Skicka en kommentar