Jag längtar nästan aldrig bort. Trivs bäst hemma. Med mina saker och mina barn. Men nu är vi här. Ombord på ett flygplan som skulle ha lyft för en timme sen. Men som inte får lyfta. Och ingen vet när vi får. Tidigast kl 21 säger piloten. Men kanske kl 23. Inne vid gaten var det ett störigt gäng med finniga danska unga pojkar. Naturligtvis sitter de på raden bakom mig. Jag orkar snart inte höra mer på deras snack om damer och coffeeshops. De ska nog bli av med oskulden både med det ena och andra under sim tripp till amsterdam. Jag längtar hem. Och nu funderar jag starkt på att äta upp den sista godisen som ligger här och lockar mig. Men tänk om vi ska sitta här i fyra timmar till. Då har jag inget alls. Om jag ändå vore där hemma, hos mina barn och min kaffebryggare. Nu tar nog syret snart slut här inne.
1 kommentar:
Tänk dig tillbaka för ex antal år sen och ha lite förståelse för smågrabbarna. ;)
Be sen flygvärdinnorna om lite käk. Hälsa från mig!
Puss o ha så myyyysigt.
Ps Akta er nu för de vita tabletterna!!! Och ge massor av dricks för guds skull. :-)
Skicka en kommentar