När ögonen svämmar över

Min dotter kan så himla mycket just nu!

Hon är ett år och fyra månader.
Hennes jämnåriga kan betydligt mer.

Men för ett år sen trodde jag inte att jag alls skulle få uppleva de framsteg hon har gjort.

Vi köpte en fin bärsele som egentligen är dyr men som vi fick köpa billigt av snälla kamrater. Johanna har aldrig gillat att hänga där.
Men nu, alldeles nyss, letade jag fram den.
Jag går här hemma och plockar undan.
Det går ganska sakta.
Det är inte mycket tid Johanna och jag har tillsammans så jag vill inte lägga henne ifrån mig. Bärselen fick en sista chans. Och det funkade perfekt.
Nu har jag henne tätt intill.
Hon är lycklig.
Och jag med.
Så nu får jag inte mycket gjort.
Hon vänder huvudet bakåt och visar mig sin kärlek med hela sitt ansikte.

Jag begriper inte det där uttrycket att "hjärtat svämmar över"
Jag vet vad det betyder, men för mig yttrar det sig alltid så att det är ögonen som svämmar över.
Så även nu.

Johannas pappa är ute och valarbetar, delar flygblad, så han får tyvärr inte se vår mamma-dotter-lycka.
Men jag ska berätta när han kommer hem.

Allt det här kan Johanna:

Föra upp handen alldeles själv och skydda ögonen mot ljus
Skratta så det gurglar
Leka Tittut
Säga Ma-Ma-Ma-Ma (egen tolkning)
Sitta utan stöd en hundradels sekund
Stå med stöd en kort stund
Prassla med saker med hjälp av händer och fötter
Få ljud i sin musikmobil

Och just nu... dansa med sin mamma...



Nu kan man chatta med Mona Sahlin på Aftonbladet