Johanna och jag tittar, men framförallt lyssnar, på olika skrattande barn på YouTube.
Hon skrattar så det hörs
och det gurglar i magen på henne.
Hon sitter här i mitt knä och lyssnar på datorn
Men vänder sig hela tiden mot mig,
med sitt skinande lilla ansikte,
för att få bekräftelse på att jag är kvar och att jag också hör de skrattande barnen
Johanna är ganska ensam och träffar inte så många andra små barn.
Förutom sina syskon.
Det räcker för henne att höra andra barn, så blir hon lycklig.
Vi har nu fått en plats på en bra förskola
Det kommer att bli bra för henne att börja i barnomsorgen.
5 kommentarer:
Ska pessan börja på dagis? Vad roligt!
Jag blir avundsjuk på er och skrattstunden men är inte missunnsam. Det är ju bara att jag önskar att jag någon gång får höra Molls gurgla långt inifrån..det har hänt några gånger, men de gångerna kan jag räkna på mina 2 händer. Men ännu finns det hopp, inte sant? Skratt är läkande. Jag är glad för er skull.
Och tack för din fina kommentar hos oss.
Tack själv. Det är helt nytt med Johannas gruglande skratt. Men det är väldigt njutbart.
Laughter is so contagious!
And also therapeutic.
Go Johanna go! A rockstar in the making!
Hej Johanna!!
Du är sååååååååå välkommen till "mitt" dagis (som jag säger). Jag ska visa dig dina nya kompisar och så kan vi ju leka.
Kram Bianca
Tack tack tack! Johanna blir jätteglad för att ha en sådan kompis!
Skicka en kommentar