Johanna och M fick i kväll följa med på mina officiella plikter.
Jag skulle på Hanöhus på möte med Turismaktörer.
Johanna tyckte att det var sådär kul...
Så de gick en promenad istället.
Nu på hemvägen tog vi en Listerrunda.
Det kändes lyxigt och priviligerat att få vara ute och åka med familjen.
Johanna är numera nästan alltid på ett strålande humör.
Hon gurglar av skratt så fort hon får syn på oss.
De enda undantagen är:
När magen gör ont
och
När det finns människor i närheten som hon inte bor med
Båda anledningarna är förstås tråkiga.
Men att hon inte vill vara glad när det är andra människor i närheten är faktiskt jättetråkigt.
Jag vill ju att hela världen ska få se vilken go tjej hon är, och hur fint hon utvecklas.
Och så underbart det låter när hon skrattar.
Men vi får glädjas själv tillsvidare.
Och ni andra får tro på oss...
när vi säger att det är så.
2 kommentarer:
Oh, va roligt att läsa dina dagboksinlägg. Men att se bilderna är ännu roligare ... där ser jag ju hur Johanna skrattar och har sig, hur hon växer och utvecklas, så söt och fin. Hon är väl bara en smart lady som kan selektera känt från okänt. Det är ju inte så lätt, med ansiktens alla olikheter; gôr svårt juh ...
Må så gott Helene!
/Susan
Bilder kommer. Apselut! Kram på dig.
Skicka en kommentar