Det har städats på vinden. Gamla böcker har fått packa ned sig i låda och vänta på container eller loppis. Några favoriter fick flytta ned till barnens bokhylla.
Det gäller exempelvis en av mina favoriter, "Följ med till Kullegatan".
Av pappa på 7-årsdagen står det i pärmen.
Oj vad jag har läst den där boken. Det måste vara tusentals gånger.
Nu under dagen blev jag nostalgisk och läste för barnen här hemma.
Det var inte lika fantastisk nu 30 år senare.
Min lärarkollega har kritiserat mig i tio år för att jag särskriver (sär skriver).
Kritiken har varit befogad, jag är hopplös med det där.
Men hans kritik har möjligen gjort mig mer uppmärksam på mina alster.
Detta kom jag att tänka på när vi nyss läste Kullegatan... den var nästan omöjlig att läsa.
Därför detta inlägg.
Här kommer några exempel på detta otyg som varje sida var full av:
Kulle-gatan
rull-gardiner
ner-dragna
polis-konstapel
upp-dragna
ljus-lockig
flick-huvud
sjö-man
sköld-padda
lång-samt
glas-ögon
halv-trappa
lägen-het
kak-burk
väl-komna (!)
ny-målat
sko-makeri
utan-för
gammal-dags
gammal-modig
åter-funnen
be-drövlig
in-smord
över-raskning
till-sammans
blom-bukett
choklad-pudding
utan-på
sallads-blad
för-vånad
hus-ägare
kok-vrå
kyrk-backen
Nä nu orkar jag inte återge mer.
Men jag börjar förstå var jag grundlade min fula ovana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar