Det var fotboll på Strandvallen.
Mjällby AIF mötte Hammarby.
Matchen var både vacker och spännande och Mjällby AIF vann med 4-2.
De var överlägsna.
Trots den spännande matchen och den kalla luften så kände jag att det bubblade upp.
När vi satt där på Strandvallen så kom den till mig igen.
Insikten.
Ett handikappat barn.
Varför?
Varför just hon?
Varför mitt barn?
Vad tänker alla som ser mig här?
Tänker de på mitt handikappade barn?
Hur ska vardagen se ut i vår familj?
Framtid
Och nu när jag skriver det så får jag dåligt samvete.
Som om jag inte vill ha henne.
Det vill jag.
Hennes leende och gurglande skratt sveper bort all oro på ett ögonblick.
Hon är den stabilaste i vår familj.
1 kommentar:
Nickar igenkännande....
Förstår dig totalt
Skicka en kommentar