Det är söndag och läggdags.
Vi har nyss ätit härligt varm och nykokad rabarberkräm.
Från egen skörd.
Helgerna innebär inte mycket återhämtning.
Inte för mig.
Då ska allt göras som inte hinns med på vardagarna, eller förra helgen, eller förra igen...
Jag gör stora planer varje lördags- och söndagsmorgon.
Och blir alltid lika besviken när jag inte hunnit med ens hälften.
I natt har jag sovit oroligt.
Drömt otäcka mardrömmar.
Varit orolig för Ludde.
Skuld och oro.
Nu är han hemma här efter en vecka hos sin pappa.
Han har det bra där.
Men alla som inte har sina barn alltid vet hur jag tänker.
Och ni som alltid har era barn hos er får försöka föreställa er.
Jag har saknat honom och allt hans babbel och hans kloka frågor och reflektioner.
I dag plockade vi av stödhjulen på hans cykel.
Han har varit en riktig fegis på att cykla.
Jag ville snåla in på en storlek och köpte en för stor cykel i fjol.
Den är för hög.
Egentligen är den fortfarande för hög.
Han blev rädd i fjol.
Han har tagit sig fram lite hjälpligt på stödhjul men knappt.
I dag skruvade vi bort dem.
Och efter lite lockande så bara cyklade han.
Med ett stort leende och ögonen fästa på oss istället för rakt fram.
Han körde såklart omkull.
Men det gick bra.
Nu vill han cykla hela tiden.
Det är barnvecka här och nästan alla sängar är bebodda.
Junie är på plats, nybadad och sovande.
Ludde är på plats, sovande i sin nya pyamas som han fått av Mormor.
Johanna ligger här i en säng bredvid och snusar djupt och doftar som hon ska.
Fredrik sitter vid en dator och knattrar och dricker kaffe.
Tobias är saknad.
Han är hos sin pappa och pluggar.
Snart tar han studenten.
Han kommer i morgon låter han meddela via SMS.
Det sägs att han ska åka till Rhodos på onsdag.
Men det har jag inte godkänt så det tror jag inte på.
-Men mamma, säger han, jag är faktiskt nitton...
Suck
Jag kommer ihåg när Tobias lärde sig cykla.
Han var inte heller så tuff. Det tog lång tid.
Många, många skrubbsår och mycket springade för Mamman.
Fredrik som är två år yngre stod bredvid, dag efter dag, en hel sommar och kikade.
En dag smög Fredrik fram och tog Tobbes cykel, och bara cyklade.
Det blev droppen för Tobias som också lärde sig, samma dag.
Tänk vilka fina barn jag har.
Låt det aldrig hända dem något farligt!
.jpg)
