Johanna och Markus är lediga idag.
Jag var lite avundsjuk när jag lämnade dem på morgonen, men samtidigt glad för att de får tid tillsammans.
Min tid rusar.
Jag är här.
Jag är där.
Jag borde varit också där.
Ofta undrar jag om jag egentligen vet vad som är viktigt.
Som nu, när jag fick meddelande från Markus, att Johanna inte mår bra.
Hon kräks inte.
Men är matt och orkar inget.
Det hugger till i bröstet och jag undrar; -va fan gör jag här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar