Johanna vaknade på ett strålande humör.
Skrattet sprattlar i hennes ögon.
Nu ligger hon bredvid Ludde i soffan och pratar och tittar på Bumbibjörnarna.
För en stund sen satt jag där också, och gosade med mina två yngsta.
I utseende har Johanna mer gemensamt med andra JSbarn än med sina egna syskon.
Men hon är också lik sin pappa.
I dag, för första gången, kunde jag spegla mig själv i hennes ögon.
Jag såg min egen blick,
hon gjorde det också.
Och vi log i samförstånd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar