Det är en tung dag.
Ludde har åkt till sin pappa.
Junie till sin mamma.
Tobias har kört till Liseberg och jag är orolig tills han kommer hem.
Fredde håller sig undan.
M är på fotboll och rapporterar att SGIF ligger under och har en utvisad.
Johanna sover.
Jag tänker.
I hela mitt liv har jag fått höra att jag tänker för mycket.
Det kanske är så.
Men hur slutar man med det?
När Johanna är vaken och glad så oroar jag mig inte så mycket.
Nu tänker jag.
Föräldraledigheten är slut.
Det är dags för dagis.
Ska de vara snälla mot henne?
Ska hon någonsin lära sig att sitta och gå?
Kommer hon att kunna kommunicera?
Varför fick hon inte bli en lycklig tjej med röda korkskruvslockar,
en tjej som kan sjunga och dansa,
som kan charma alla sin omgivning med knubbiga kinder och ben?
Varför
Hur ska det bli
Två alltför vanliga frågor i mitt huvud
Nu när jag läste på Imsavimsas blogg så hittade jag något att skratta åt,
OJ, vilken glädje- och energikick!
Jag hittade också det här.
Det är ett avsnitt av "Allsång på Skansen", där delar av Glada Hudikteatern framträder, och deras verksamhetsledare Pär Johansson håller en mycket inspirerande presentation.
Spela fram till 19:30 i avsnittet och njut!
Tack Imsavimsa för glädjen, nu fick jag energi för tvättstugan!
3 kommentarer:
I LOVED that video! I posted it to my facebook account! Are you on facebook Helene? Look me up under Alison Keene .... and lets be friends all over again!
No. I am not on Facebook =)
Hej. Fann din blogg bara av en händelse. Jag, eller vi då, har också ett funktionshindrat barn. Inte samma diagnos men själva grejen är den samma. En kompis till mig sände mig länken om "Resan till Holland". Den är slående lik mina tankar jag stoppade in i ett inlägg på min blogg. Tänk att man inte är ensam om att tänka dessa tankar...utan att jag visste att du fanns! Er Johanna är hysteriskt söt. En riktig liten prinsessa. Din hjärtesorg och stolthet? Precis som för oss....
Skicka en kommentar