En rörig dag med gott avslut

Det blev en rörig dag.



Tobbe fyllde nitton och uppvaktades såklart med frukost på sängen, sång och presenter.








Fredrik började ny gymnasieskola och tidig morgon försökte vi få ihop logistiken med bussar och byten och hållplatser och busskort som inte hämtats ut.

Ludde skulle till ögondoktorn.

Johanna till dagis.

Det blev en stressig start, alla skulle iväg vid sjutiden, så det var till att börja i tid.

Jag åkte med Ludde till ögonmottagningen i Karlshamn.

När vi var på fyraårs kontroll tyckte de att han skelade lite med höger öga så de skickade remiss för utredning. Hans hörsel var inte heller hundraprocentig så den ska också utredas...

När jag gick där på sjukhuset med min fina fyraåring i handen så kändes allt bra.
En pigg och frisk fyraåring, inga avvikelser, inga människor som vände bort blicken.
Alla log mot Luddes babblande och studsande.

När vi gick i de långa korridorerna kom minnen upp... alla dessa sjukhuskorridorer.
All oro.

Det gick inget vidare med synkontrollen.

När han fick lapp över vänster öga såg han nästan ingenting.
Höger öga ur funktion?

Vi fick ny tid.
Återbesök.
Utredningar.
Nya kompetenser.

Det började snurra för mig.

Det är bara synen på höger öga. Det går att fixa med glasögon.
Försökte jag intala mig.

Men det snurrade ändå.

Orkar inte mer sjukhus.
Orkar inte en unge till som ständigt ska utredas.

Slog på mobilen.

De ringde från förskolan.

Johanna febrig.
Hon hade varit där i knappt två timmar.

Andra dagen på dagis.

Det snurrade mer. Och fortare.

Försökte ringa några betydelsefulla.

Fokusera på något annat.

Det gick inte så bra.

Fick SMS av Fredrik:
"Fan astråkigt att hålla på med massa bussar och skit. Kommer aldrig palla de"

Aaargh... nu när han äntligen kändes motiverad.

Min dag var i vanlig ordning fullbokad.



Jag andades djupt.
Gjorde det jag måste.
I vanlig ordning.
Löste problemen, själv, i tur och ordning.

Det löste sig.

Johanna fick vara med mig i Stadshuset.
Ludde hos sin dagmamma.

Andningen lugnade sig.

När jag kom hem var Morfar och Christina här, de hade tårta med till Tobbe.
Den var god, tack Pernilla!

Fredrik och jag tog en första körlektion.
Det var kul och det gick bra!

Sen hämtade Tobbe pizza till hela familjen.
Det blev bra till sist.