"Det finns en regnbåge i smärtan. Utan tårar fanns den inte där" (Ulf Lundell)
lördag 29 augusti 2009
fredag 28 augusti 2009
En bil utan hjärta...
Åkte ut tidigt i morse för att titta till bilen på verkstad.
Det såg inte bra ut berättade mekanikern.
Det var något med motorn.
Den stod där så ensam i en hörna och blänkte.
Fin och bekväm men ur funktion.
Som om hjärtat var borta.
Vad kostar detta?
Det såg inte bra ut berättade mekanikern.
Det var något med motorn.
Den stod där så ensam i en hörna och blänkte.
Fin och bekväm men ur funktion.
Som om hjärtat var borta.
Vad kostar detta?
torsdag 27 augusti 2009
Bilhaveri
Bilar är inte direkt vår grej.
M fick stopp på vår sjusitsiga bil i dag.
Det var allvar.
Den fick bärgas.
Vi har en till.
Men den ryker och fräser och startar inte om den inte vill.
Jag vill inte äga bil.
Jag vill leasa.
Hur gör man?
M fick stopp på vår sjusitsiga bil i dag.
Det var allvar.
Den fick bärgas.
Vi har en till.
Men den ryker och fräser och startar inte om den inte vill.
Jag vill inte äga bil.
Jag vill leasa.
Hur gör man?
måndag 24 augusti 2009
Gråt i mitt huvud
I dag grät Johanna när jag lämnade på dagis.
Grät och spjärnade emot och hennes ögon var förebrående mot mig.
Men jag vet ju att det går bra.
Grät och spjärnade emot och hennes ögon var förebrående mot mig.
Men jag vet ju att det går bra.
söndag 23 augusti 2009
Söndag morgon
Johanna vaknade på ett strålande humör.
Skrattet sprattlar i hennes ögon.
Nu ligger hon bredvid Ludde i soffan och pratar och tittar på Bumbibjörnarna.
För en stund sen satt jag där också, och gosade med mina två yngsta.
I utseende har Johanna mer gemensamt med andra JSbarn än med sina egna syskon.
Men hon är också lik sin pappa.
I dag, för första gången, kunde jag spegla mig själv i hennes ögon.
Jag såg min egen blick,
hon gjorde det också.
Och vi log i samförstånd.
Skrattet sprattlar i hennes ögon.
Nu ligger hon bredvid Ludde i soffan och pratar och tittar på Bumbibjörnarna.
För en stund sen satt jag där också, och gosade med mina två yngsta.
I utseende har Johanna mer gemensamt med andra JSbarn än med sina egna syskon.
Men hon är också lik sin pappa.
I dag, för första gången, kunde jag spegla mig själv i hennes ögon.
Jag såg min egen blick,
hon gjorde det också.
Och vi log i samförstånd.
lördag 22 augusti 2009
Askungen
Det är 30 grader härinne.
Puh.
Ugnen har varit i gång hela dagen.
Jag har bakat.
Det ska vara kalas här i morgon.
Nu står en tårtbotten i ugnen, om fem minuter ska nästa in.
Sen ska det göras kräm och garneras.
Därefter ska alla rummen städas.
Trädgården ska skötas.
Tvätten ska hängas och strykas.
Jag har inte varit utanför dörren i dag.
Jo förresten... i förmiddags när jag var och handlade fyra stora kassar.
Nu piper ugnen.
Puh.
Ugnen har varit i gång hela dagen.
Jag har bakat.
Det ska vara kalas här i morgon.
Nu står en tårtbotten i ugnen, om fem minuter ska nästa in.
Sen ska det göras kräm och garneras.
Därefter ska alla rummen städas.
Trädgården ska skötas.
Tvätten ska hängas och strykas.
Jag har inte varit utanför dörren i dag.
Jo förresten... i förmiddags när jag var och handlade fyra stora kassar.
Nu piper ugnen.
Viktiga händelser vecka 34
Det har varit en händelserik vecka:
Johanna har börjat på dagis och blivit sjuk
Tobbe har fyllt år och gått med i facket
Fredde har börjat gymnasiet och börjat övningsköra
Ludde har börjat träna fotboll och klippt sig
Johanna har börjat på dagis och blivit sjuk
Tobbe har fyllt år och gått med i facket
Fredde har börjat gymnasiet och börjat övningsköra
Ludde har börjat träna fotboll och klippt sig
En tidig lördagsmorgon
Det är lördag morgon.
Jag har hunnit läsa våra morgontidningar utan att vare sig bli upprörd eller upprymd.
Ludde och jag sitter här vid datorn och pratar om allt möjligt.
De andra sover.Vi har kollat på Hemnet på lyxiga hus vi skulle kunna tänka oss att bo i.
Och lite annat.
Vi konverserar.Han är stor nu.
fredag 21 augusti 2009
onsdag 19 augusti 2009
tisdag 18 augusti 2009
En rörig dag med gott avslut
Det blev en rörig dag.
Tobbe fyllde nitton och uppvaktades såklart med frukost på sängen, sång och presenter.
Fredrik började ny gymnasieskola och tidig morgon försökte vi få ihop logistiken med bussar och byten och hållplatser och busskort som inte hämtats ut.
Ludde skulle till ögondoktorn.
Johanna till dagis.
Det blev en stressig start, alla skulle iväg vid sjutiden, så det var till att börja i tid.
Jag åkte med Ludde till ögonmottagningen i Karlshamn.
När vi var på fyraårs kontroll tyckte de att han skelade lite med höger öga så de skickade remiss för utredning. Hans hörsel var inte heller hundraprocentig så den ska också utredas...
När jag gick där på sjukhuset med min fina fyraåring i handen så kändes allt bra.
En pigg och frisk fyraåring, inga avvikelser, inga människor som vände bort blicken.
Alla log mot Luddes babblande och studsande.
När vi gick i de långa korridorerna kom minnen upp... alla dessa sjukhuskorridorer.
All oro.
Det gick inget vidare med synkontrollen.
När han fick lapp över vänster öga såg han nästan ingenting.
Höger öga ur funktion?
Vi fick ny tid.
Återbesök.
Utredningar.
Nya kompetenser.
Det började snurra för mig.
Det är bara synen på höger öga. Det går att fixa med glasögon.
Försökte jag intala mig.
Men det snurrade ändå.
Orkar inte mer sjukhus.
Orkar inte en unge till som ständigt ska utredas.
Slog på mobilen.
De ringde från förskolan.
Johanna febrig.
Hon hade varit där i knappt två timmar.
Andra dagen på dagis.
Det snurrade mer. Och fortare.
Försökte ringa några betydelsefulla.
Fokusera på något annat.
Det gick inte så bra.
Fick SMS av Fredrik:
"Fan astråkigt att hålla på med massa bussar och skit. Kommer aldrig palla de"
Aaargh... nu när han äntligen kändes motiverad.
Min dag var i vanlig ordning fullbokad.
Jag andades djupt.
Gjorde det jag måste.
I vanlig ordning.
Löste problemen, själv, i tur och ordning.
Det löste sig.
Johanna fick vara med mig i Stadshuset.
Ludde hos sin dagmamma.
Andningen lugnade sig.
När jag kom hem var Morfar och Christina här, de hade tårta med till Tobbe.
Den var god, tack Pernilla!
Fredrik och jag tog en första körlektion.
Det var kul och det gick bra!
Sen hämtade Tobbe pizza till hela familjen.
Det blev bra till sist.
Tobbe fyllde nitton och uppvaktades såklart med frukost på sängen, sång och presenter.
Fredrik började ny gymnasieskola och tidig morgon försökte vi få ihop logistiken med bussar och byten och hållplatser och busskort som inte hämtats ut.
Ludde skulle till ögondoktorn.
Johanna till dagis.
Det blev en stressig start, alla skulle iväg vid sjutiden, så det var till att börja i tid.
Jag åkte med Ludde till ögonmottagningen i Karlshamn.
När vi var på fyraårs kontroll tyckte de att han skelade lite med höger öga så de skickade remiss för utredning. Hans hörsel var inte heller hundraprocentig så den ska också utredas...
När jag gick där på sjukhuset med min fina fyraåring i handen så kändes allt bra.
En pigg och frisk fyraåring, inga avvikelser, inga människor som vände bort blicken.
Alla log mot Luddes babblande och studsande.
När vi gick i de långa korridorerna kom minnen upp... alla dessa sjukhuskorridorer.
All oro.
Det gick inget vidare med synkontrollen.
När han fick lapp över vänster öga såg han nästan ingenting.
Höger öga ur funktion?
Vi fick ny tid.
Återbesök.
Utredningar.
Nya kompetenser.
Det började snurra för mig.
Det är bara synen på höger öga. Det går att fixa med glasögon.
Försökte jag intala mig.
Men det snurrade ändå.
Orkar inte mer sjukhus.
Orkar inte en unge till som ständigt ska utredas.
Slog på mobilen.
De ringde från förskolan.
Johanna febrig.
Hon hade varit där i knappt två timmar.
Andra dagen på dagis.
Det snurrade mer. Och fortare.
Försökte ringa några betydelsefulla.
Fokusera på något annat.
Det gick inte så bra.
Fick SMS av Fredrik:
"Fan astråkigt att hålla på med massa bussar och skit. Kommer aldrig palla de"
Aaargh... nu när han äntligen kändes motiverad.
Min dag var i vanlig ordning fullbokad.
Jag andades djupt.
Gjorde det jag måste.
I vanlig ordning.
Löste problemen, själv, i tur och ordning.
Det löste sig.
Johanna fick vara med mig i Stadshuset.
Ludde hos sin dagmamma.
Andningen lugnade sig.
När jag kom hem var Morfar och Christina här, de hade tårta med till Tobbe.
Den var god, tack Pernilla!
Fredrik och jag tog en första körlektion.
Det var kul och det gick bra!
Sen hämtade Tobbe pizza till hela familjen.
Det blev bra till sist.
onsdag 12 augusti 2009
Busarna
På vår gata bor det två pojkar som Ludde kallar för "Busarna".
Han vill inte leka med dom för de är så busiga påstår han.
De är relativt nyiflyttade och jag har inte haft mycket kontakt med dem.
De är väldigt söta och ganska mörka och har definitivt inte nordiskt påbrå.
I dag när jag kom hem så var en av "Busarna" här utanför med en annan lika mörk,
lite mindre kille.
Jag hälsade på dem och de log stort och stannade för att prata.
De frågade vad jag heter och jag svarade:
-Jag heter Heléne, vad heter ni då?
Han som bor här, svarade på klingande svenska,
men med de vanliga uttalssvårigheterna hos ett barn i fyraårsålder
-Jag heter Anton
Nästa kille sa något som jag hade svårt för att uppfatta så han fick upprepa sitt namn några gånger.
Då sa Anton förnuftigt:
-Han ä inte fensk (Han är inte svensk)
Han ä fån kallkona (Han är från Karlskrona)
Det var kul!
Han vill inte leka med dom för de är så busiga påstår han.
De är relativt nyiflyttade och jag har inte haft mycket kontakt med dem.
De är väldigt söta och ganska mörka och har definitivt inte nordiskt påbrå.
I dag när jag kom hem så var en av "Busarna" här utanför med en annan lika mörk,
lite mindre kille.
Jag hälsade på dem och de log stort och stannade för att prata.
De frågade vad jag heter och jag svarade:
-Jag heter Heléne, vad heter ni då?
Han som bor här, svarade på klingande svenska,
men med de vanliga uttalssvårigheterna hos ett barn i fyraårsålder
-Jag heter Anton
Nästa kille sa något som jag hade svårt för att uppfatta så han fick upprepa sitt namn några gånger.
Då sa Anton förnuftigt:
-Han ä inte fensk (Han är inte svensk)
Han ä fån kallkona (Han är från Karlskrona)
Det var kul!
Godmorgon
När vi väl somnade har vi sovit gott hela natten
Johanna och jag, tätt intill,
Hon var inte helt nöjd framåt midnatt
men efter en flaska välling så somnade hon skönt
Hon har pruttat och snarkat bredvid mig hela natten
Som för att låta mig veta att hon är kvar
Hon sover än
Johanna och jag, tätt intill,
Hon var inte helt nöjd framåt midnatt
men efter en flaska välling så somnade hon skönt
Hon har pruttat och snarkat bredvid mig hela natten
Som för att låta mig veta att hon är kvar
Hon sover än
tisdag 11 augusti 2009
Visst gör det ont när knoppar brister
Den där tjocka och slemmiga och tunga sorgen som jag ständigt bär på,
ibland brister den ut,
aldrig totalt,
men som små knoppar som brister ut och visst fan gör det ont.
Men jag har lärt mig att de också vissnar ner,
de dör och försvinner och lämnar min kropp,
lite lättare.
Det ska skrivas en ansökan till Försäkringskassan, en ansökan om vårdnadsbidrag.
Och för dig som inte haft oturen att behöva ansöka om vårdnadsbidrag så kan du läsa här om vad det är.
Det går alltså ut på att man ska beskriva alla merkostnader man har på grund av sitt barns "funktionsnedsättning".
Man måste tänka noga, allt man räknar upp och får godkänt kan man få ersättning för,
tvättmedel för extra tvättar eftersom Johannas mage krånglar och blöjor läcker...
vispgrädde i maten för att Johanna ska gå upp i vikt...
Man ska också beskriva hur mycket mer tid man använder för sitt "funktionsnedsatta" barn.
Sen ska Försäkringskassan ringa hem och ifrågasätta och kontrollera om man verkligen har skrivit sanningen.
Jag påbörjade en ansökan. Men tröttnade.
Det blir för svårt.
Det är i och för sig inga problem med att räkna upp hennes svårigheter, våra vardagliga bekymmer, alla kroppsliga fel och alla läkarbesök.
Men jag skulle hellre vilja beskriva hur hennes gurglande skratt låter.
Eller hur blå hennes ögon är.
Eller varför inte hur det känns när hon borrar in sig med sin lilla kind och näsa vid min hals,
när hon vill mysa
Jag skulle vilja beskriva hennes ljuvliga doft.
Min flicka.
Jag skiter i ert jävla vårdbidrag!
ibland brister den ut,
aldrig totalt,
men som små knoppar som brister ut och visst fan gör det ont.
Men jag har lärt mig att de också vissnar ner,
de dör och försvinner och lämnar min kropp,
lite lättare.
Det ska skrivas en ansökan till Försäkringskassan, en ansökan om vårdnadsbidrag.
Och för dig som inte haft oturen att behöva ansöka om vårdnadsbidrag så kan du läsa här om vad det är.
Det går alltså ut på att man ska beskriva alla merkostnader man har på grund av sitt barns "funktionsnedsättning".
Man måste tänka noga, allt man räknar upp och får godkänt kan man få ersättning för,
tvättmedel för extra tvättar eftersom Johannas mage krånglar och blöjor läcker...
vispgrädde i maten för att Johanna ska gå upp i vikt...
Man ska också beskriva hur mycket mer tid man använder för sitt "funktionsnedsatta" barn.
Sen ska Försäkringskassan ringa hem och ifrågasätta och kontrollera om man verkligen har skrivit sanningen.
Jag påbörjade en ansökan. Men tröttnade.
Det blir för svårt.
Det är i och för sig inga problem med att räkna upp hennes svårigheter, våra vardagliga bekymmer, alla kroppsliga fel och alla läkarbesök.
Men jag skulle hellre vilja beskriva hur hennes gurglande skratt låter.
Eller hur blå hennes ögon är.
Eller varför inte hur det känns när hon borrar in sig med sin lilla kind och näsa vid min hals,
när hon vill mysa
Jag skulle vilja beskriva hennes ljuvliga doft.
Min flicka.
Jag skiter i ert jävla vårdbidrag!
En ny vän som vet hur det tänks
Jag har funnit en ny bloggkompis.
I timmar har jag läst hennes blogg.
I bland blir det så fruktansvärt smärtsamt att läsa om andra familjers svårigheter,
som det här
I timmar har jag läst hennes blogg.
I bland blir det så fruktansvärt smärtsamt att läsa om andra familjers svårigheter,
som det här
Min stackars prinsessa
Det blev ingen bra dag.
Johanna var lite hängig och trött i förmiddags och på förskolan ville hon inte äta, inte ens välling.
Hemma fick hon en magknipsattack och skrek så förtvivlat som man bara gör av fruktansvärd smärta.
Hon kräkte ned sin säng och till sist fick hon faktiskt ut det hårda hårda bajset.
Stackarn.
Efter det har det runnit vattenbajs i säkert fem blöjbyten.
Då var det en liten stund där hon var glad.
Tobbe hämtade ned Luddes "musikstol" från vinden.
Den blev Johanna glad för.
Hon satt så fint på den och plockade med de olika sakerna som gör ljud och sånger.
Hon skrattade och såg stor ut där hon satt och dinglade med benen.
Jag ville så gärna fotografera.
Hon satt så stadigt och med blicken hela tiden fäst mot henne så reste jag mig helt kort för att sträcka mig efter kameran.
Då föll hon.
Som en liten åtta kilos mjölpåse föll hon handlöst framåt med huvudet före.
Aj vad hon har gråtit.
Nu sover hon därinne i den stora dubbelsängen.
Jag ska ha henne nära i natt.
Och hoppas på att det inte blivit en stor bula och fula blå märken i morgon.
Johanna var lite hängig och trött i förmiddags och på förskolan ville hon inte äta, inte ens välling.
Hemma fick hon en magknipsattack och skrek så förtvivlat som man bara gör av fruktansvärd smärta.
Hon kräkte ned sin säng och till sist fick hon faktiskt ut det hårda hårda bajset.
Stackarn.
Efter det har det runnit vattenbajs i säkert fem blöjbyten.
Då var det en liten stund där hon var glad.
Tobbe hämtade ned Luddes "musikstol" från vinden.
Den blev Johanna glad för.
Hon satt så fint på den och plockade med de olika sakerna som gör ljud och sånger.
Hon skrattade och såg stor ut där hon satt och dinglade med benen.
Jag ville så gärna fotografera.
Hon satt så stadigt och med blicken hela tiden fäst mot henne så reste jag mig helt kort för att sträcka mig efter kameran.
Då föll hon.
Som en liten åtta kilos mjölpåse föll hon handlöst framåt med huvudet före.
Aj vad hon har gråtit.
Nu sover hon därinne i den stora dubbelsängen.
Jag ska ha henne nära i natt.
Och hoppas på att det inte blivit en stor bula och fula blå märken i morgon.
Dagens nyheter
Först:
Reinfeldt sänker skatterna igen.
Sen:
Ännu ett prinsessbröllop
Sen:
Reinfeldt säger: Staten betalar inte detta bröllop, kungen betalar helt själv...
Kan ingen förklara för Reinfeldt hur kungens apanage finansieras.
Nu ska jag titta på lokala nyheter och hoppas på att slippa kungligheter och Reinfeldt där.
Reinfeldt sänker skatterna igen.
Sen:
Ännu ett prinsessbröllop
Sen:
Reinfeldt säger: Staten betalar inte detta bröllop, kungen betalar helt själv...
Kan ingen förklara för Reinfeldt hur kungens apanage finansieras.
Nu ska jag titta på lokala nyheter och hoppas på att slippa kungligheter och Reinfeldt där.
Ont i magen hos mormor
måndag 10 augusti 2009
söndag 9 augusti 2009
MAIF - Assyriska
Johanna äter yoggi och tittar på MAIF-Assyriska på webben.
Hur det gick?
Mjällby AIF vann förstås.
Det gör de alltid.
(2-1)
Hälleviks Tradjazzfestival
Detta fantastiska arrangemang gick av stapeln i år också.
Om ni aldrig besökt Hällevik och denna festival så gör det nästa år!
lördag 8 augusti 2009
fredag 7 augusti 2009
torsdag 6 augusti 2009
Fågelunge
Johannas inskolning på förskolan fortsätter och det går bra.
Hon är väldigt reserverad så fort hon kommer innanför tröskeln där,
och när hon äntligen kommer ut därifrån så kommer alla skratten som hon sparat till bara oss. Typiskt.
Men det lossnar väl så småningom.
I dag var det också dags för ett besök på BVC.
Lilla Johanna hade ökat ett par hekto, men det var också allt.
Ät unge!
Hon är väldigt reserverad så fort hon kommer innanför tröskeln där,
och när hon äntligen kommer ut därifrån så kommer alla skratten som hon sparat till bara oss. Typiskt.
Men det lossnar väl så småningom.
I dag var det också dags för ett besök på BVC.
Lilla Johanna hade ökat ett par hekto, men det var också allt.
Ät unge!
tisdag 4 augusti 2009
Inskolning pågår
söndag 2 augusti 2009
lördag 1 augusti 2009
Energikick
Det är en tung dag.
Ludde har åkt till sin pappa.
Junie till sin mamma.
Tobias har kört till Liseberg och jag är orolig tills han kommer hem.
Fredde håller sig undan.
M är på fotboll och rapporterar att SGIF ligger under och har en utvisad.
Johanna sover.
Jag tänker.
I hela mitt liv har jag fått höra att jag tänker för mycket.
Det kanske är så.
Men hur slutar man med det?
När Johanna är vaken och glad så oroar jag mig inte så mycket.
Nu tänker jag.
Föräldraledigheten är slut.
Det är dags för dagis.
Ska de vara snälla mot henne?
Ska hon någonsin lära sig att sitta och gå?
Kommer hon att kunna kommunicera?
Varför fick hon inte bli en lycklig tjej med röda korkskruvslockar,
en tjej som kan sjunga och dansa,
som kan charma alla sin omgivning med knubbiga kinder och ben?
Varför
Hur ska det bli
Två alltför vanliga frågor i mitt huvud
Nu när jag läste på Imsavimsas blogg så hittade jag något att skratta åt,
OJ, vilken glädje- och energikick!
Jag hittade också det här.
Det är ett avsnitt av "Allsång på Skansen", där delar av Glada Hudikteatern framträder, och deras verksamhetsledare Pär Johansson håller en mycket inspirerande presentation.
Spela fram till 19:30 i avsnittet och njut!
Tack Imsavimsa för glädjen, nu fick jag energi för tvättstugan!
Ludde har åkt till sin pappa.
Junie till sin mamma.
Tobias har kört till Liseberg och jag är orolig tills han kommer hem.
Fredde håller sig undan.
M är på fotboll och rapporterar att SGIF ligger under och har en utvisad.
Johanna sover.
Jag tänker.
I hela mitt liv har jag fått höra att jag tänker för mycket.
Det kanske är så.
Men hur slutar man med det?
När Johanna är vaken och glad så oroar jag mig inte så mycket.
Nu tänker jag.
Föräldraledigheten är slut.
Det är dags för dagis.
Ska de vara snälla mot henne?
Ska hon någonsin lära sig att sitta och gå?
Kommer hon att kunna kommunicera?
Varför fick hon inte bli en lycklig tjej med röda korkskruvslockar,
en tjej som kan sjunga och dansa,
som kan charma alla sin omgivning med knubbiga kinder och ben?
Varför
Hur ska det bli
Två alltför vanliga frågor i mitt huvud
Nu när jag läste på Imsavimsas blogg så hittade jag något att skratta åt,
OJ, vilken glädje- och energikick!
Jag hittade också det här.
Det är ett avsnitt av "Allsång på Skansen", där delar av Glada Hudikteatern framträder, och deras verksamhetsledare Pär Johansson håller en mycket inspirerande presentation.
Spela fram till 19:30 i avsnittet och njut!
Tack Imsavimsa för glädjen, nu fick jag energi för tvättstugan!
Utan almanacka
OJ det är augusti.
Det känns fortfarande semester.
I vanliga fall tittar jag i min almanacka,
som alltid är fulltecknad timme för timme,
ett tjugotal gånger om dagen.
Nu behövde jag den men hittade den inte.
Jag kom på att den förmodligen ligger på mitt tjänsterum,
där har jag inte varit sedan i onsdags.
Tre dagar utan almanacka och jag har inte ens saknat den.
Förrän nu.
För övrigt säger jag grattis till alla Per i dag på namnsdagen.
Om Johanna varit en pojk så hade Per varit ett av hennes namn.
Det känns fortfarande semester.
I vanliga fall tittar jag i min almanacka,
som alltid är fulltecknad timme för timme,
ett tjugotal gånger om dagen.
Nu behövde jag den men hittade den inte.
Jag kom på att den förmodligen ligger på mitt tjänsterum,
där har jag inte varit sedan i onsdags.
Tre dagar utan almanacka och jag har inte ens saknat den.
Förrän nu.
För övrigt säger jag grattis till alla Per i dag på namnsdagen.
Om Johanna varit en pojk så hade Per varit ett av hennes namn.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)