No more Party

Midnatt har passerat

Det betyder att Killebomfestivalen startar - i dag !

Kanske svårt att tro nu, men jag brukade vara värsta partyprinsessan.

Killebom - då dansade jag på borden, på torget och i tälten och i människors rum.
Killebom var återförening för alla glada goda vänner och en möjlighet för en småbarnsmamma att få leva.

Nu är jag mest trött och reserverad.
Betraktande och betraktad.
Jag dansar vare sig på bord eller i människors rum.
Fast ibland i köket med Johanna.

Nu tänker jag på allt dansande.
Disco i Möllebackens matsal - grymt och obesvarat kär i Uffe.
Som hellre ville va ihop med Anna.
Men hon ville tack och lov hellre vara ihop med Per.

Disco på Falkviksgården.
Alla tungor som jag knappt hade tid med.
Alla danstävlingar jag vann. Alltid.
Tiopack Prince, smygröka och smygsupa.
Eller egentligen var det inte så mycket supande. Det var mest för syns skull.
Jag var nöjd med att dansa.

En gång var jag barnvakt åt min lillebror Björn,
jag kanske var tolv, och han två... eller något sådant.
Det var lördag och jag kunde inte hålla mig borta från Falkviksdiscot.
Jag cyklade dit, med lillebror i mammas barnsadel.

Han grät därinne, det var för hög musik, så de som var utanför fick passa honom.
Jag ville bara dansa lite.

Jag förmanade honom och köpte klubba till honom för att han INTE skulle berätta för mamma.

Men redan dagen efter, eller kanske två dagar efter,
hade de visst kört bil samma väg... och Björn hade med de få ord han kunde...
lyckats sladdra och börjat gråta och visat mamma att han var rädd,
när han var med mig på disco.

Mamma blev skitsur.
Men det gick över.

Åhusparken - bussen dit. Hur kunde den bara tillåtas?
Visste föräldragenerationer vad som pågick i den där bussen?

Det brukade gå runt dunkar med vidrig sprit,
gud vet vem som skickade runt dem eller vad det var i dem, men alla klunkade.

Det blev en sport för "tuffa" killar att inte åka på sittplats,
istället skulle de gömma sig där bagaget vanligtvis ligger. Smyga in och ut osynlig.
Livsfarligt.
Gode tid, det var väl aldrig någon som dog?
Låt aldrig mina pojkar göra något sådant farligt och onödigt.

Och efter Åhus.... alltid en halv portion mos med rostad lök och dressing.
I Lasses kiosk.
Samlingen vid Lasses kiosk efter Åhusparken var lika naturlig och lika spännande som själva parken.

I Åhus fanns flera dansgolv, och flera buskar att hångla i.
Och toaletter där man lånade hårspray av främlingar.
Hårspray var nytt för mig. Men alla sprayade håret på de där toaletterna så jag gjorde också.

I Åhusparken dansade man tryckare till "I Want You" med "Rock runt riket"
Låten spelades in av Roxette, Ratata och Eva Dahlgren.




Tallparken - Absolut Vodka i en hand och apelsinjuice i en annan.
I dag finns inte ens huset - danspalatset - kvar i Tallparken.
Det är bara en övergiven tomt som inte visar upp ett spår av vad vi gjorde där.
Kanske lika bra det.

Hanöhus - alla som varit på Hawaiiparty i baddräkt och bastkjol på Hanöhus när det begav sig, mitt i vintern, vi kan aldrig hitta något bättre.
Där kunde man dansa. Och dansa.

Den eviga våndan... kommer jag in på mitt lånade leg.
Jag lärde mig alla fakta om min syster.
De frågade aldrig men jag hade kunnat svara att mitt (hennes) stjärntecken är Skytt.

Och sen blev det Mr Big...
Och vi vidgade våra vyer till Kristianstad.
AC - Classic...

Och under högskoletiden, men inte så ofta, dansiga fester på kåren...

Nu är klockan för mycket för att fortsätta denna kavalkad på temat dans och partyprinsessa.

Partyt är över.

Men jag vill först bjuda på min bästa 80-tals hit.

Varsågoda, det här är bäst,
var med på min nostalgitripp: