Rullstol

I dag har Johanna varit på habiliteringen.
I nästan TRE timmar.

Först hos logopeden.
Det funkar inte så bra med maten.
Välling slukar hon med god aptit, inte bara en flaska, hon äter gärna två i följd.
Men äta med sked fungerar sämre.
Vi har fått en hel del goda råd och övningar som ska utföras.

Sen hos sjukgymnasten.
Johanna, som vid det här laget, var rejält uttröttad ställde ändå upp och gjorde så gott hon kunde med alla övningar och hon kämpade som vanligt på som den lilla uthålliga människa hon är.

Vi pratade om framtiden. Dagis. Skola. Specialpedagog. Bostadsanpassning.
Vår snälla habiliteringsmänniska tassade så gott hon kunde kring "handikappad-känslan".
Hon försökte förmodligen förbereda oss på vad som kan komma.
Pratade om en gipsavgjutning som ska göras. För benen, rumpan, ryggen... Som hon ska stå i. Det känns främmande.

Vi pratade om allt möjligt annat också. Habiliteringen är bra. De lyssnar. De samlar ihop. De för oss framåt. I lagom takt. Och när det behövs så ställer de sig skyddande framför oss.

Hon sa också att "än så länge funkar det ju med vagn".
Men när hon blir för stor för det så har vi andra sorters vagnar här, som hjälpmedel. Jag är ju inte dummare än att jag begriper att det handlar om RULLSTOL.

Men Johanna ska lära sig gå.
Så är det bara.