Min gamla väninna Ingela kom äntligen på besök.
Det var nog tre år sen vi sågs.
Vi pratade och pratade och pratade.
Hon hade inte hört något om Johannas Kromosomförändring.
Hon reagerade på hennes utseende, för hon tyckte inte att ögonen hängde med riktigt.
Det gör de inte heller.
Johanna möter aldrig vår blick.
Jag undrar om hon kommer att göra det så småningom?
Jag undrar hela tiden vad människor ser när de ser min lilla tjej.
Ser de min sötnos.
Vår prinsessa.
Eller ser de ett avvikande barn.
Ingela såg att ögonen inte hängde med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar