Winnerbäck spelade inte Mareld för mig, men annars var det så hög klass så jag vill kalla det magiskt.
Det var en märklig känsla, att sitta där i konserthallen och bli så berörd av den unge mannen med det röda håret, stark röst och vackra texter.
Han gjorde liksom inget märkvärdigt, och det var det som blev märkvärdigt.
Den av radion sönderspelade "Om du lämnade mig nu" har jag för längesedan tröttnat på, med Miss Li och på radio.
Igår spelade han en version, som fick mig att gråta.
En modig variant, ensam på scen.
Mina fyra barns första gny efter att de sprattlat ur mig som en fisk, vid förlossningen. Det första ljudet de gav ifrån sig - endast det har varit mer smärtsamt vackert än den här sången igår.
Det var magiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar