Det är ett hårt jävla arbete, rent ut sagt

Flera stycken har utbrustit i positiva tillrop efter gårdagens läggdags-blogginlägg.

Jag känner mig lite skamsen och vill gärna lägga sanningen på plats.

Jag är inte Pernilla Wahlgren, alltså en sådan som alltid ler, som alltid har nystädat, som bakar bullar - bara så där - med barnen, som alltid finns och som aldrig klagar.

Mitt liv levs inte i rosa.

Med andra ord, jag är inte en perfekt mamma, vissa stunder (dagar, veckor) är jag inte ens bra. Jag utger mig inte heller för att vara en perfekt, eller ens särskilt bra, sambo, eller vän.

Jag läser inte sagor för barnen varje kväll, jag är inte ens hemma varje kväll när de lägger sig.

I vår familj är det en kamp, hårt jävla arbete rent ut sagt, att bara få dagarna att fungera någorlunda hjälpligt.

Vi arbetar hårt, många timmar, alla veckans sju dagar.
I hushållet finns fem "barn". Nåja, två är visserligen vuxna per definition och självförsörjande...

Det finns inte tid över för städning, eller klippa gräset eller herre jösses få ordning inne i garaget.

Jag prioriterar sällan att laga mat, om inte Markus är hemma så blir det pizza, kebab eller nåt färdigt från Konsum.

De senaste tre veckorna har jag samlat på mig säkert tjugo kom-i-håg-lappar om saker som MÅSTE göra. Som att; beställa klipptid till Ludde, köpa gummistövlar, ringa dit och hit och dit igen.

Ibland gör vi läxan fem minuter innan skolan börjar.

Ibland vänder vi ut och in på kalsongerna eftersom "ingen" har tvättat.

Ofta finns det ingen mjölk hemma. Inget smör heller. Och oftast inget bröd.

Listan på skuld och brister kan göras ännu längre men jag tror ni förstår.

Ni behöver inte hylla mig, eller känna otillräcklighet, för att jag läste saga för mina två små igår.

Men det är fantastiskt när det finns tid, lust och möjlighet att göra det.

Och jag fördömer inte andra som lever som vi, eller på något annat sätt. Och jag vill inte höra ett enda ord som är fördömande.
Så jävla dåligt har vi det inte här hemma!

Men det gråts tårar här ibland när det inte fungerar.


För övrigt har jag faktiskt läst saga även ikväll.

Det var en upprörande upplevelse, Ludde tog fram en av Disneyböckerna från nittiotalet, när jag läste den insåg jag hur den cementerade gamla fula könsroller. När Knattarna uttryckte att de minsann inte leker med dockor eller flickor. Eller när den "lilla flickan" Anki, trots att hon är tjej, kunde fånga bovar.

Men det är en helt annan historia...

När jag får tid ska jag städa ur såna skitböcker ur barnens bokhylla.
Men först måste jag boka klipptid och köpa gummistövlar.