Första föräldramötet i Ettan är genomfört.
Och jag var där.
En god mor är jag.
Luddes cykel har blivit stulen på skolgården (eller förhoppningsvis lånad) idag.
Och detta är det absolut värsta som någonsin har hänt snyftar sonen min.
Han har ännu inte förstått (eftersom vi inte har berättat) att någon kan ha tagit den för honom med berått mod.
Han tror att den helt enkelt är borta, men att den finns någonstans och att vi hittar den imorgon vid någon annan plats på skolgården.
Det hoppas jag också.
Jag är glad för att min yngste son än så länge tror på det goda.
Och jag hoppas att han slipper inse, och vakna upp till ett nytt förhållningssätt till sin omvärld.
En värld där vissa människor bara tar för sig av andras saker. Sjuåringars högst älskade saker som en cykel.
Och att det dessutom skulle kunna vara så att de inte tog den för att de behöver den, för att de aldrig har fått en egen, utan för att de kanske bara inte hade något bättre för sig.
Jag hoppas det dröjer lite till innan han ska få dessa insikter.
Här är hans cykel som han fick på sin födelsedag, om ni tror att ni ser den någonstans, hel eller i delar. Hör gärna av er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar