Det är tyst och tomt här. Ludde åkte till sin pappa i går. Junie till sin mamma i dag. Jag fyllde tomheten med viktiga samtal med godaste vänner.
Först kom min gamle punkarvän och kollega och drack kaffe och vi var förstås allmänt filsofiska och viktiga och hade rätt i allt vi tyckte och sa. Precis som det alltid har varit.
Sen kom vilda väninnan från Skåne och vi pratade om hennes tuperade hår och cerise ögonskugga och knallblå mascara. Och stora bröst förstås. Och så fick vi en lektion av hennes man att vi måste sluta diagnostisera. Vi lovade inget.
Nu är det tyst igen. Och jag fyller ut tystnaden med Thåström.
Jag håller förstås tillgodo med de som finns kvar. De är inte de sämsta vill jag lova.
Nu ska jag bjuda min man på en kyss och ett glas rosévin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar