Ludde och jag var på Västra Näs och firade 150-års kalas
(Jo i våra fiskeläge säger man PÅ inte i)
"Det finns en regnbåge i smärtan. Utan tårar fanns den inte där" (Ulf Lundell)
lördag 31 juli 2010
onsdag 28 juli 2010
En bild
måndag 26 juli 2010
Hon är hemma!
Johanna har varit hos Farmor och Farfar i Jämjö under vår Tallinnresa. Efter flera dagars saknad är hon nu hemma igen!
Titta så glad hon blev för det!
Farmor ville fortsätta vara nära.
Vi packade in alla i vår stora bil och for till Hörvik.
Faster Eva har satt tofs på Johanna - Fint!
Vi blev alla nöjda med maten!
Sen åt vi glass på altanen.
Titta så glad hon blev för det!
Farmor ville fortsätta vara nära.
Vi packade in alla i vår stora bil och for till Hörvik.
Faster Eva har satt tofs på Johanna - Fint!
Vi blev alla nöjda med maten!
Sen åt vi glass på altanen.
Som konfekt
Vi har haft en fin helg i Tallinn. Det var en positiv överraskning, så vackert och så mjukt och så romantiskt. Vi höll oss i gamla stan som finns med på världsarvslistan, såklart att det är vackert.
I guideboken som vi lånade skriver författaren om gamla stan; "Om städer kan vara som konfekt, är det är en sådan. Vindlande gränder, kulörta hus, Hansans prakt, torg och kyrkspiror. Strosa runt och njut av en stad i presentförpackning"
Och jag håller med!
Mina bästa njutningstips:
Chocolaterie Café (Vene 6). Med ingång från en innergård, en konstnärsgård som kändes Paris. De tíllverkar och säljer egen choklad, små ljuvliga praliner och drycker. Varmt och trångt och rosa. När vi var där spelade de släpig fransk musik, jag frågade vem artisten var. Det var Carla Bruni, därför spelar vi också henne i vårt bildspel. Ljuvlig plats att vara på och underbar choklad. Jag längtar redan dit igen!
http://www.pierre.ee/
Kompressor (Rataskaevu 3). Ett pannkakshus som ser väldigt oanseligt ut utifrån, och det är inte speciellt vackert därinne heller. Men goda pannkakor, och billiga!
Jag rekommenderar gärna er att åka till Tallinn. Vackert, njutningsfullt och ganska billigt.
I guideboken som vi lånade skriver författaren om gamla stan; "Om städer kan vara som konfekt, är det är en sådan. Vindlande gränder, kulörta hus, Hansans prakt, torg och kyrkspiror. Strosa runt och njut av en stad i presentförpackning"
Och jag håller med!
Mina bästa njutningstips:
Chocolaterie Café (Vene 6). Med ingång från en innergård, en konstnärsgård som kändes Paris. De tíllverkar och säljer egen choklad, små ljuvliga praliner och drycker. Varmt och trångt och rosa. När vi var där spelade de släpig fransk musik, jag frågade vem artisten var. Det var Carla Bruni, därför spelar vi också henne i vårt bildspel. Ljuvlig plats att vara på och underbar choklad. Jag längtar redan dit igen!
http://www.pierre.ee/
Kompressor (Rataskaevu 3). Ett pannkakshus som ser väldigt oanseligt ut utifrån, och det är inte speciellt vackert därinne heller. Men goda pannkakor, och billiga!
Jag rekommenderar gärna er att åka till Tallinn. Vackert, njutningsfullt och ganska billigt.
lördag 24 juli 2010
Dödssynderna
fredag 23 juli 2010
torsdag 22 juli 2010
Packar. Inte.
Jag packar lite förstrött och utan plan.
Lyssnar på musik, Elvis förstås, "Little Darlin" just nu:
Tänker på mina små darlingar.
Jag har pussat alla barnen hejdå på olika sätt.
Och försäkrat mig om att de ska sakna mig och försäkrat dem om att jag ska sakna dem.
Jag blir svår inför varje resa och tänker OM.
Egentligen vill jag med detta blogginlägg bara berätta att jag inte blivit HELT tokig.
För den som eventuellt oroar sig för min psykiska hälsa efter förra blogginlägget kändes det nödvändigt att berätta att vi INTE ska resa som Elvis och Priscilla.
Det var egentligen bara det jag ville skriva.
Nu ska jag nog packa.
Tåget går 05.52 i morgon.
Halleluja.
Hur ska det gå?
Då har jag precis lagt mig ju.
Äsch. Jag tar ett glas rosé och filosoferar lite till.
Lyssnar på musik, Elvis förstås, "Little Darlin" just nu:
Tänker på mina små darlingar.
Jag har pussat alla barnen hejdå på olika sätt.
Och försäkrat mig om att de ska sakna mig och försäkrat dem om att jag ska sakna dem.
Jag blir svår inför varje resa och tänker OM.
Egentligen vill jag med detta blogginlägg bara berätta att jag inte blivit HELT tokig.
För den som eventuellt oroar sig för min psykiska hälsa efter förra blogginlägget kändes det nödvändigt att berätta att vi INTE ska resa som Elvis och Priscilla.
Det var egentligen bara det jag ville skriva.
Nu ska jag nog packa.
Tåget går 05.52 i morgon.
Halleluja.
Hur ska det gå?
Då har jag precis lagt mig ju.
Äsch. Jag tar ett glas rosé och filosoferar lite till.
In The Ghetto
Ja.
Jag har väl knappast någonsin påstått att jag är helt normal. Eller?
Just nu är jag inne i en svår Elvis-period.
Den som känner mig vet att jag inte gör saker halvdant.
Allt eller inget.
Alltså har jag läst och lyssnat och diskuterat Elvis i flera dagar.
I kväll har vi även planerat en resa till Memphis och Graceland.
Dit måste man självklart åka. Eller?
Nu ska jag packa för några dagars vistelse i Tallinn.
Funderar också på om M och jag ska resa som paret Presley.
Han i vit kostym och jag i svart peruk med tuperat hår och sotiga ögon.
Kom nära om du vågar
Visserligen föddes denna flicka med en ovanlig kromosomavvikelse som ger henne massor av funktionshinder och problem.
Visserligen är denna flicka liten och späd, vit och skör som en porslinsdocka.
Sannolikt kommer hon inte att bli en stor politiker eller musikalartist eller fotbollsstjärna.
Visserligen kan hon vare sig stå, krypa eller gå.
Kanske kommer hon aldrig att lära sig prata, läsa eller sjunga.
Oturligt nog har hon begåvats med en ganska lat och egocentrerad mamma.
Kanske kommer hon aldrig att få en egen bästis.
Men kom lite närmre, om du vågar.
Har du någonsin sett en sådan ljuvlig liten människa,
med vilda röda lockar som vill leva sitt eget liv.
Med blåblå ögon som kan uttrycka lika mycket som tusen ord och bokstäver.
Med långa smala och lite krokiga fingrar som kan pilla och känna och smeka och uppleva.
Med mjuka tår och runda fötter som vill gå gå gå.
Tänk att vi fick ett barn som många skulle välja bort.
Som jag förmodligen skulle välja bort,
om jag visste, för att jag då inte visste.
Tänk om jag skulle levt hela mitt liv utan Johanna Evangeline och allt det ljus hon sprider omkring sig!
Kom nära och lär känna henne så får du också uppleva hennes särskilda ljus.
Visserligen är denna flicka liten och späd, vit och skör som en porslinsdocka.
Sannolikt kommer hon inte att bli en stor politiker eller musikalartist eller fotbollsstjärna.
Visserligen kan hon vare sig stå, krypa eller gå.
Kanske kommer hon aldrig att lära sig prata, läsa eller sjunga.
Oturligt nog har hon begåvats med en ganska lat och egocentrerad mamma.
Kanske kommer hon aldrig att få en egen bästis.
Men kom lite närmre, om du vågar.
Har du någonsin sett en sådan ljuvlig liten människa,
med vilda röda lockar som vill leva sitt eget liv.
Med blåblå ögon som kan uttrycka lika mycket som tusen ord och bokstäver.
Med långa smala och lite krokiga fingrar som kan pilla och känna och smeka och uppleva.
Med mjuka tår och runda fötter som vill gå gå gå.
Tänk att vi fick ett barn som många skulle välja bort.
Som jag förmodligen skulle välja bort,
om jag visste, för att jag då inte visste.
Tänk om jag skulle levt hela mitt liv utan Johanna Evangeline och allt det ljus hon sprider omkring sig!
Kom nära och lär känna henne så får du också uppleva hennes särskilda ljus.
Sömn
Johanna hon bara sover och sover.
Utflykter, sena kvällar och värmen suger musten ur henne. Och mig med.
Jag sover för lite, några ynka timmar om natten. Det är för lite för mig som behöver åtta timmars skönhetssömn. Men jag kommer i säng alldeles för sent och vill inte sova om morgonen.
I morgon åker vi till Tallinn på minisemester. Då kanske jag ska sova hela tiden...
onsdag 21 juli 2010
En härlig eftermiddag och kväll
Jaha, nu ska dom ut och fara med mig igen.
Vart är vi på väg?
10 poäng:
På väg mot resans konstiga mål passerar vi detta sura ställe.
8 poäng:
Det blir en sund resa i dag, utan vare sig öl eller räkmacka
6 poäng:
Vårt mål har samma födelseår som Sharon Stone, Lorenzo Lamas och Michael Jackson
4 poäng:
Nu är vi nära, nära.
Men inte i Brösarp trots att Pappa äter silltallrik och Mamma äter äggakaka
Humlebaek Kro heter det här stället.
Rätt svar:
Vi var på Louisianas konstmuseum
och Johanna var på lyckligt humör hela dagen och kvällen!
Vart är vi på väg?
10 poäng:
På väg mot resans konstiga mål passerar vi detta sura ställe.
8 poäng:
Det blir en sund resa i dag, utan vare sig öl eller räkmacka
6 poäng:
Vårt mål har samma födelseår som Sharon Stone, Lorenzo Lamas och Michael Jackson
4 poäng:
Nu är vi nära, nära.
Men inte i Brösarp trots att Pappa äter silltallrik och Mamma äter äggakaka
Humlebaek Kro heter det här stället.
2 poäng:
Framme vid en Amerikans delstat där Louise Armstrong föddes. Men vi ska se Andy Warhol i vårt sköna rödvita grannland.
Rätt svar:
Vi var på Louisianas konstmuseum
och Johanna var på lyckligt humör hela dagen och kvällen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)