När Ludde var betydligt mindre än vad han är nu, så var han väldigt förtjust i glittriga skor och frasiga klänningar.
Någonstans längs vägen förstörde vi det intresset och sen har det mest varit brandbilar och verktyg.
När något barn fyller år har han alltid föreslagit att vi ska köpa en brandbil eller något annat som han själv gillar.
Tills nu.
Igår var han bjuden på kalas till två flickor. Vi gick för att handla present och för första gången någonsin föreslog han Barbiedockor och liknande. När jag frågade om brandbil så tyckte han det var opassligt. Till slut enades vi dock om polisbilar i form av LEGO.
Nu ska vi äta glass.
Tre stycken olika Ben & Jerry ska vi snaska i oss, det är lyx!
"Det finns en regnbåge i smärtan. Utan tårar fanns den inte där" (Ulf Lundell)
söndag 30 januari 2011
lördag 29 januari 2011
Blod och fläskläpp
Johanna blöder lätt, mycket och mörkrött.
För en stund sedan ramlade hon av sin lilla stol och bet sig förmodligen i läppen. Det blöder rätt så rejält (eller hon har i alla fall blod i hela ansiktet). Och hon kommer att få en ordentlig fläskläpp.
Just nu är hon så blodig och otäck så jag vill inte illustrera det.
Men ni kan få ett litet smakprov på bloddropparna på golvet...
Fläskläppen får vi återkomma till när hon är ren igen.
Hon ser ut som en liten boxare.
Våran Johanna.
fredag 28 januari 2011
28 januari
Idag har vi haft begravning för Farmor.
Det var fint och värdigt och såklart mycket sentimentalt.
Det var gott att få träffa hela släkten och minnas tillsammans.
Det var fint och värdigt och såklart mycket sentimentalt.
Det var gott att få träffa hela släkten och minnas tillsammans.
torsdag 27 januari 2011
Ögonblicksreflektion från Kosta
måndag 24 januari 2011
lördag 22 januari 2011
Köksolycka och Sossemöte
Det här möttes jag av i köket i morse.
Min fina crepespanna och en stekspade av plast hade gift ihop sig till en enhet.
Med andra ord var plattan PÅ när vi släckte ned för natten.
Usch vad ruggigt. Tur att inget värre hände.
Måste genast köpa nytt crepesjärn.
Har ni hängt med sedan tidigare så minns ni när jag fick begär på ett sådant
Och nu väntar jag bara på att Bengt Brandman ska skälla på mig.
För övrigt så har dagen ägnats åt partimöte. I nästan fem timmar satt Johanna någorlunda stilla på Sossemöte.
Hon är beundransvärd.
På många sätt.
Hur många av er läsare hade orkat?
Det ligger nog något i att vi måste modernisera våra mötesformer...
fredag 21 januari 2011
Längesen
Häromdagen fick jag frågor som jag inte fått på länge. Om jag ens någonsin har fått dem.
Hur fick du beskedet om Johannas sjukdom, När fick du det, Hur kändes det, Vad gjorde du då, Hur tänkte du då, Vad heter sjukdomen, Vad innebär det, Hur kommer det att bli... fråga fråga fråga...
Under den korta stund som jag tänkte efter, när jag skulle svara på hur det kändes att få ett sådant besked, så gick jag igenom händelseförloppet, sekvens för sekvens. Jag vet var vi satt, hur det såg ut, hur Markus såg ut, jag gick igenom hela den där olyckliga tiden.
Det är svårt att formulera allt det där. Men jag gjorde ett bra försök. Sen tänkte jag på hur mycket som har hänt sedan dess. Och idag är det mycket roligare att berätta om Johannas nya starka vilja.
Idag på morgonen har hon varit riktigt sur på mig och på sin pappa, för hon vill numera gå hela tiden (ja med vår hjälp naturligtvis) och hon vill bestämma vart vi ska gå. Imorse var det INTE in till badrummet för blöjbyte och påklädning. Hon vill in till Ludde och Junies rum. Hon undrar förstås var dom är när de inte är hos oss. Hon undersöker varje hörna av rummet. Jag lyfte till och med på täckena för att hon skulle förstå att de verkligen inte finns i rummet.
Stackars Johanna.
Det här lyssnar jag på nu.
Hur fick du beskedet om Johannas sjukdom, När fick du det, Hur kändes det, Vad gjorde du då, Hur tänkte du då, Vad heter sjukdomen, Vad innebär det, Hur kommer det att bli... fråga fråga fråga...
Under den korta stund som jag tänkte efter, när jag skulle svara på hur det kändes att få ett sådant besked, så gick jag igenom händelseförloppet, sekvens för sekvens. Jag vet var vi satt, hur det såg ut, hur Markus såg ut, jag gick igenom hela den där olyckliga tiden.
Det är svårt att formulera allt det där. Men jag gjorde ett bra försök. Sen tänkte jag på hur mycket som har hänt sedan dess. Och idag är det mycket roligare att berätta om Johannas nya starka vilja.
Idag på morgonen har hon varit riktigt sur på mig och på sin pappa, för hon vill numera gå hela tiden (ja med vår hjälp naturligtvis) och hon vill bestämma vart vi ska gå. Imorse var det INTE in till badrummet för blöjbyte och påklädning. Hon vill in till Ludde och Junies rum. Hon undrar förstås var dom är när de inte är hos oss. Hon undersöker varje hörna av rummet. Jag lyfte till och med på täckena för att hon skulle förstå att de verkligen inte finns i rummet.
Stackars Johanna.
Det här lyssnar jag på nu.
onsdag 19 januari 2011
söndag 16 januari 2011
Lördag
Lördagen i detta hem innehåll bland annat, i tur och ordning:
Stinas mandelmusslor med hallon vispgrädde
Skånsk hemlagad äggakaka med bacon, lingon och mjölk
Mojito, utan...
...och med, tomtebloss
Vår lördag innehöll också en hel del annan mat, mycket kärlek, trevliga besök, barnröster och lekar.
Men det kan jag inte återberätta nu för nu är det dags för frukost här på Bökmansgatan.
fredag 14 januari 2011
lördag 8 januari 2011
Kalmar
Vi är i Kalmar. Detta fantastiska hotell som vi bor på serverar frukost till halv tolv. Hallelujah!
Johanna är hos sin farmor och farfar och har det, enligt uppgift, bra.
Igår gick vi först på pub med goda vänner. Sen gick vi hem till andra goda vänner och fick mat och dryck tills det blev morgon.
Jag har (utan att fråga) "lånat" freddes tröja. Visst klär den mig...
Nu har vi precis ätit hotellfrukost med våfflor.
Markus har alltid rutig skjorta på semester. Semesterrutig skjorta har Markus.
Och nu längtar jag hem så det värker i mig.
torsdag 6 januari 2011
Dricka öl och röka
Nu skulle vi egentligen ha varit i Köpenhamn.
Vi skulle resa med goda vänner och vara borta i två nätter.
Det krånglade sig och blev inställt.
Därför är vi här hemma istället.
Och på HELA dagen har vi inte gjort någonting alls.
Jo. Tittat på vår danska serie som består av 56 avsnitt och nu har vi sett 30.
Jo det är sant.
Och jag vill bara röka och dricka öl hela tiden för det gör dom på TV.
Nu är klockan rätt så mycket så vi kan lika gärna fortsätta att göra ingenting.
Imorgon åker vi förmodligen till Kalmar, till de goda vännerna som inte kunde åka med till Köpehamn. Så lätt slipper man inte ifrån oss.
Vi skulle resa med goda vänner och vara borta i två nätter.
Det krånglade sig och blev inställt.
Därför är vi här hemma istället.
Och på HELA dagen har vi inte gjort någonting alls.
Jo. Tittat på vår danska serie som består av 56 avsnitt och nu har vi sett 30.
Jo det är sant.
Och jag vill bara röka och dricka öl hela tiden för det gör dom på TV.
Nu är klockan rätt så mycket så vi kan lika gärna fortsätta att göra ingenting.
Imorgon åker vi förmodligen till Kalmar, till de goda vännerna som inte kunde åka med till Köpehamn. Så lätt slipper man inte ifrån oss.
Trettondedagen
onsdag 5 januari 2011
tisdag 4 januari 2011
En enhet blev sju
Idag somnade min Farmor.
Det är inte så dramatiskt egentligen,
snarare var det skönt för henne att äntligen få ro.
Hon gav upp för längesen.
Men det är ändå...
sentimentalt.
Och något som verkligen tar slut. På riktigt.
En enhet blir sju enheter.
Jag får återkomma.
För det är ganska sorgligt faktiskt.
Tack farmor. För alla fantastiska stunder som varit under din fana i ditt hem.
Tack för potatismos och korv på lördagar.
Med sked som betyder efterrätt.
Exempelvis varma päron med After eight choklad.
Förlåt för att jag alltid pillade på dina speldosor.
När jag nu såg dig till sist så rörde jag inte speldosorna.
Det var så många andra som var där.
Men när Ludde och jag var och hälsade på dig i höstas, när ingen annan var där.
Då spelade jag på dem igen. Allihop.
Jag kunde inte låta bli. Och jag tror du blev lite arg igen på mig.
Mest gillade jag den där jukeboxen med skivan.
Jag försökte förklara för Ludde att det var en radio som kunde spela skivor.
Men han vet ju inte ens vad skivor är för något.
Så vi spelade på den näst bästa.
Ballerinan som dansade på en spegel.
Det är inte så dramatiskt egentligen,
snarare var det skönt för henne att äntligen få ro.
Hon gav upp för längesen.
Men det är ändå...
sentimentalt.
Och något som verkligen tar slut. På riktigt.
En enhet blir sju enheter.
Jag får återkomma.
För det är ganska sorgligt faktiskt.
Tack farmor. För alla fantastiska stunder som varit under din fana i ditt hem.
Tack för potatismos och korv på lördagar.
Med sked som betyder efterrätt.
Exempelvis varma päron med After eight choklad.
Förlåt för att jag alltid pillade på dina speldosor.
När jag nu såg dig till sist så rörde jag inte speldosorna.
Det var så många andra som var där.
Men när Ludde och jag var och hälsade på dig i höstas, när ingen annan var där.
Då spelade jag på dem igen. Allihop.
Jag kunde inte låta bli. Och jag tror du blev lite arg igen på mig.
Mest gillade jag den där jukeboxen med skivan.
Jag försökte förklara för Ludde att det var en radio som kunde spela skivor.
Men han vet ju inte ens vad skivor är för något.
Så vi spelade på den näst bästa.
Ballerinan som dansade på en spegel.
måndag 3 januari 2011
söndag 2 januari 2011
lördag 1 januari 2011
God fortsättning...
Så blev det den 1 januari 2011. Vi hade en trevlig kväll/natt/(morgon) igår. Det var faktiskt morgon när vi kom i säng här hemma och resten här sover än.
Nu kommer de flesta jag möter att säga "God Fortsättning". Det säger inte jag.
Inte för att jag är oartig eller ouppfostrad. Men jag förstår det bara inte. Gott nytt år säger jag ibland. Men aldrig God Fortsättning. Men någon enstaka gång säger jag faktiskt "Tack detsamma" till någon som säger God Fortsättning. Helt enkelt för att jag är allt för väluppfostrad för att låta bli.
Fyra av de fem barnen är här och sover djupt. Den femte pratade jag med innan vi la oss, han lät frisk och oskadd.
Nyårsafton är en orolig kväll där både kyla, alkohol och raketer samverkar på ett dåligt sätt.
Om jag hade haft något att säga till om i en regering, eller kanske i Bryssel. Då hade jag förbjudit försäljning av raketer utan licens. Och är det någon som undrar varför så rekommenderar jag att läsa det här: BLT
Nu kommer de flesta jag möter att säga "God Fortsättning". Det säger inte jag.
Inte för att jag är oartig eller ouppfostrad. Men jag förstår det bara inte. Gott nytt år säger jag ibland. Men aldrig God Fortsättning. Men någon enstaka gång säger jag faktiskt "Tack detsamma" till någon som säger God Fortsättning. Helt enkelt för att jag är allt för väluppfostrad för att låta bli.
Fyra av de fem barnen är här och sover djupt. Den femte pratade jag med innan vi la oss, han lät frisk och oskadd.
Nyårsafton är en orolig kväll där både kyla, alkohol och raketer samverkar på ett dåligt sätt.
Om jag hade haft något att säga till om i en regering, eller kanske i Bryssel. Då hade jag förbjudit försäljning av raketer utan licens. Och är det någon som undrar varför så rekommenderar jag att läsa det här: BLT
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)