Jag är rik

För jag har hela den här fina skaran av små och stora människor som min familj. 

Det gör mig rik.

Inställd inskolning

Inatt skulle Johanna sova på Björnlyckan för första gången.
Ihop med någon av oss föräldrar som inskolning.

Hon är fortfarande rätt så hängig och magen är inte okej så vi fick ställa in det.

Mycket synd.

Vem blir näst?

Så blev det Luddes "tur".

Han har haft en lång kräknatt och jag har varit uppe och vaktat på våra nya heltäckningsmattor hela natten. Till sist bäddade jag en madrass till honom på köksgolvet. 

Undrar om det blir Markus eller Junie som blir näst?

Eller Tobias eller Fredrik?

Kanske Morfar eller Mormor? De har båda varit här på besök.

Även om vi måste vara hemma och kräkas, tvätta sängkläder och handdukar hela lovet så är det här lovet hittills ändå bättre än förra året.

Bilder från Teneriffa

Johanna sjuk

Johanna har kräkts hela natten.

Är vi matförgiftade? 

Hon åt ju faktiskt också på Teneriffa. 

Eller är det helt enkelt vinterkräksjukan som kommit till vår familj?

Tvättmaskinen har inte varit stilla en minut sedan vi kom hem. Först tvätta allt i resväskorna, sen byta alla sängkläder och handdukar på toaletterna. Sen började Johanna kräka i den nybäddade sängen, på det ena badlakanet efter det andra.

Så tvättmaskinen fortsätter snurra här hemma.

Spelkväll

- Posted using BlogPress from my iPhone

Skönt vara hemma

Oj vad det är skönt att vara hemma!

-Var det en skön semester!

Jovisst, men låt mig berätta lite om veckan.

Vi lämnade villan kl 02.30 på natten för avfärd mot Malmö och Teneriffa. Vi har haft hantverkare här i flera veckor som fixar några rum så det har inte varit någon julmysig stämning här hemma med alla möbler i hallen och i köket. Så det var skönt, men lite oroligt, att bara lämna allt.

Flygresan dit gick bra. Det gick över förväntan med Johanna även om hon inte vill sova. Vi hade endast sovit ett par timmar så det tog nästan två dygn tills vi var i balans med vår dygnsrytm igen.

Hotellet var bra. Vi reste väldigt billigt så vi oroade oss för hur det skulle vara. Det fanns pooler, flera stycken, men de var ISKALLA. Det var i princip bara Johanna och Markus som badade.

Efter två dagar fick vi tråkigt besked hemifrån som gjorde att jag började kolla på att tidigarelägga hemresan. Det gick förstås inte.

En dag gick vi till havet, det var en bit att gå men en underbart vacker promenad. Det var svart lavasand på stranden - snyggt.

Tyvärr var det röd flagg och superhöga vågor. Men ett fåtal badade ändå vid kanten och det fanns badvakter så jag ville också doppa mig (efter att inte ha badat alls på hela veckan).

Havsvattnet var overkligt varmt - jag kan inte beskriva hur varmt och skönt det var. Jag tog bara ett par steg ut från stranden sen bottnade jag inte. Vågorna var höga och lekfulla och det kändes lyxigt att kasta sig i dem. Jag var noga med att bara vara precis vid strandkanten.

Men så kom en våg som slog ner mig. Allt blev mörkt och jag visste inte vad som var upp och ned och jag kände hur starka centrifugalkrafter drog i mig. Jag bestämde mig för att inte drunkna och kämpade mig upp över vattenytan. Drog in luft - andades ut, och kände paniken släppa.

Sen blev det mörkt igen. Och jag visste inte vilket som var ytan eller botten.

Jag kände en stadig och stabil hand i min, det blev ljust igen - himmelskt ljust och jag såg Markus och Johanna precis framför ögonen. Jag trodde nog att jag hade drunknat och såg någon slags dödssyn.

Så öppnade Markus munnen och sa -Dumt av dig att vara så långt ute. 

Då förstod jag att jag levde.
För så säger man väl inte till någon när man tar farväl i dödstunneln!?

En stark våg hade sköljt upp mig på stranden, en badvakt hjälpte mig upp på fötter.

Det var otroligt korkat att bada när det var röd flagg. Jag som annars är så noga med regler förstår inte hur jag tänkte.

Energin i kroppen var helt slut och jag orkade knappast ta mig till solsängen några meter bort. Jag blödde på benen och i händerna, och hade slagit i flera kroppsdelar mot stenarna på botten och kunde därför knappt gå.

Vi stannade på stranden hela dagen och hade trots allt en mysig eftermiddag där. Johanna gillade inte alls vågorna och propsade tack och lov inte på att bada. Hon nöjde sig med att gräva i den svarta sanden.

På kvällen fick jag jätteont i magen.
På natten stod jag böjd över toalettstolen större delen av natten och kräktes.
På dagen som följde låg jag inne i feberfrossa och jag minns faktiskt inte mycket av den dagen.

Jag minns att jag oroade mig för att jag fått vinterkräksjukan och att Johanna och Markus kanske skulle få det lagom till hemresan. Hur skulle flygresan gå ifall de höll på att kräkas hela tiden?

Ingen av dem visade några symptom så jag intalade mig att jag antingen blivit matförgiftad eller blivit dålig av att ha fått i mig stora mängder saltvatten vid turbulensen under vågorna.

Mest misstänkte jag matförgiftning så jag åt inte mer i restaurangen. Mina småskador gjorde mindre ont men ena foten var alldeles blåslagen och var svår att stödja på.

Flygresan hem gick bra. Vi landade i Malmö lite före planerad tid och körde raka vägen mot villan i Sölvesborg på julaftonskväll.

Det var en härlig lyckokänsla att komma hem.
Mina äldsta söner var här båda två. Trots att det var julafton och de hade andra familjer att fira med. De hade städat och gjort fint. De hade varm glögg till oss och julskinka och en varsin julklapp.

Jag kan inte beskriva vilken fin stund det var. Då kände jag total lycka!

Och våra renoverade rum har blivit så fina under vår semestervecka. Så ärligt talat var det skönare att komma hem än att komma bort den här gången.

Foten är svullen och värker. Men det är en bra påminnelse om att inte bada vid röd flagg.

Hälsningar från Johanna

Det är helt okej här på Teneriffa. Vi har en balkong högt över marken, balkongräcket har små hål man kan kika igenom. Vattnet i poolen är kallt men jag badar ändå, jag och pappa är nästan de enda som badar här.

Det är härligt att ha mamma och pappa helt för sig själv, vi har pratat mycket och jag har lärt mig några nya ord.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Det hände sig på Teneriffa

Att flickan äter litegrann.

Ja visserligen bara några teskedar, och bara mosad potatis och enbart om mamman sjunger "I ett hus vid skogens slut" mellan varje sked.

Men ändå!
Vilket framsteg!



- Posted using BlogPress from my iPhone

Medan ni jagar julefrid

- Posted using BlogPress from my iPhone

Sötaste tärnan

Idag var det dags för Luciafirande på förskolan. 
Jag är så oändligt tacksam och imponerad av allt arbete som personalen gör för våra barn. 

Och visst har ni väl aldrig sett en sötare tärna någonsin!? Hon gick helt själv i luciatåget, utan hjälp, och stod lika fint som alla andra barn och sjöng bedårande.  
- Posted using BlogPress from my iPhone

Ännu en TV-kändis. Bra Bolibompa!

Ännu en av mina bloggvänner har blivit TV-kändis!

Neo fick vara med på Bolibompa. Så himla roligt!

En vanlig blogg


Det är så himla roligt att få se den här lille killen, som jag läst så mycket om i hans mammas blogg!

Bolibompa Kompishuset

Ludde besöker

Ikväll besökte vi Björnlyckan igen. Efter ungefär en timme i lekrummet körde jag därifrån och lämnade Johanna kvar med personalen. Hon vinkade och log mot mig.

Efter en stund körde jag dit igen och då hade jag Ludde med mig. Det var bra.

Han har haft så många frågor om Björnlyckan. Hur det ser ut, vad man gör och varför hon ska vara där. Han är inte förtjust i tanken och vill att jag ska lova att hon aldrig ska vara där när han är hos oss.

Det var också bra för Johanna som nu fick visa runt och känna sig hemmastadd.

Nästa gång vi ska dit ska vi prova att sova över.

Vad tänker ett syskon?

Genom den här bloggen har jag fått en del "bloggvänner". Vi träffas inte - men jag följer dem och deras vardag.

En av dem som har en speciell plats hos mig, av särskild anledning, är Masarinmamman.

Hon och hennes familj har varit med och tagit fram en film, för syskon till barn med funktionshinder.
Bra!

Inget lugnande mer till min dotter.

Jo förresten...

Vi fick Theralen utskrivet till Johanna inför flygresan. Som tur är provade vi lite först, en lördag här hemma. Det fick inte alls önskad effekt och vi ska definitivt aldrig mer ge henne något sådant.

Så nu vet ni det.

Äntligen barnkalas för Ludde

Ludde fyllde nio år och eftersom vi inte firat barnkalas på flera, flera år (Förlåt Ludde) så slog vi på stort i år och bjöd tretton barn på Andys lekland.

Det var en bra dag med mycket lek och Ludde är nöjd!

Dammigt värre

Vi renoverar några rum här hemma. Det innebär att vi har hantverkare som kommer kl 07 på morgonen, att våra möbler och grejer står huller om buller och att vi har betongdamm och slipdamm i hela vårt hus.

Så... när ni andra julpyntar och gör det mysigt så har vi det rörigare än någonsin. 

Det gör inte oss så mycket. Vi är ju ändå inte så pyssliga.

Nytt besök på Björnlyckan.

Igår var vi och besökte Björnlyckan igen. Det gick bra och Johanna tycker det är kul att vara där. Nästa vecka ska hon prova att vara själv en stund.

Jag som är mamma har dock inte riktigt vant mig vid tanken än. Får se hur det blir.

Hon är en trygg unge

Idag var det kompetensutveckling för förskollärarna så Johannas avdelning var stängd. Jag lämnade henne på en annan förskola med nya vuxna och nya kompisar.

Johanna tog mig i handen och gick runt och undersökte de olika rummen när vi kom dit. När hon kände sig nöjd satte hon sig hos några killar som byggde med klossar. Då vinkade hon glatt hejdå till mig.

Hon är en trygg unge.

Det hade gått jättebra. Men oj vad trött hon var ikväll.

Johanna berättar

Hej, Johanna här! 

Nu ska jag berätta något märkligt. Häromdagen var Mamma och hälsade på mig på förskolan. 

Konstigt tyckte jag. Vad skulle hon där å göra?!

När vi skulle äta satt hon också med. Carina matade mig med ärtsoppa och jag åt som vanligt. 

Men plötsligt tog MAMMA skeden och försökte mata mig. 

Då sa jag stopp. 

Men sen tänkte jag, okej då, och slurpade i mig några skedar och krävde applåder efteråt.

Sen när vi kom hem så trodde Mamma att vi skulle fortsätta med det där. 

Hon tog fram skeden igen och försökte mata mig. 

Men då sa jag STOPP. Det blir inget med det. 

Det var kul att retas.

Besök på Björnlyckan

Johanna har varit och hälsat på Björnlyckan som är ett korttidsboende. Hon hälsar att det är jättekul där!

Ludde nio år

Grattis på födelsedagen älskade Ludde. Hoppas du får en finfindag!

Idag fyller Ludde nio år. Hur gick det till?

Vi hade kalas för honom i lördags och då fick han  frukost på sängen, sång och sina presenter som flera familjer hade lagt ihop till.

Vi flyr

Det är första advent.
Alla som känner mig vet hur dåligt jag mår inför julen. Pressen, ångesten, känslan av otillräcklighet.

Varje år bestämmer jag mig för att det är sista gången jag känner så. Och jag tänker att nästa år ska jag....

1. Göra allt det där som "alla andra" gör så jag slipper känna mig otillräcklig.
eller
2. Strunta i alltihop och resa bort.

Det blir vare sig det ena eller det andra.

Idag är det första advent. Ingen stjärna eller ljusstake är uppackad här, jag har inte haft många lediga stunder den senaste tiden och ser inte ut att få det inom det närmaste heller.

En kväll slog vi till. Vi såg en billig resa och bokade och betalade den direkt. Inte så fint hotell och inte till den plats vi drömde om. Men överkomligt pris och borta.

Så det innebär att jag och Johanna och Markus vi flyr julen i år. Våra andra barn har det gott ändå tillsammans med sina andra familjer och vänner.

Förra året tillbringade vi mellandagarna på Lunds Barnsjukhus, det här året vill jag vara hemma. Så vi kommer hem igen när julstressen går över till lugna sköna mellandagar.

Nu är jag dock bekymrad och orolig för den långa flygresan. Johanna har haft några flygresor där hon i princip skrikit konstant. Inte för att hon har ont någonstans, och inte för att hon är rädd för resan. Men för att hon måste sitta på sin stol och inte kan gå runt som hon vill och inte förstår varför. 

Den här gången har vi fått tipset att ge henne något lugnande och avslappnande. Men det känns inte bra och förmodligen får det motsatt effekt. Någon som har erfarenhet av detta?

Ett kul ställe

Igår var Johanna med sin pappa och besökte Björnlyckans korttidsboende. Hon låter hälsa att det var ett kul ställe!

Vi ska vara där några kvällar nu tillsammans med Johanna, sen får vi se hur det blir.

Ledsen och energilös

Vi har försökt att inte bråka så mycket om maten hemma. Hon har fått sin älskade välling i flera veckor. 

Nu bestämde vi oss för att denna helgen ska bli tidpunkten då allt vänder. Välling till frukost och kvällsmat men däremellan annan mat.

Det gick inte alls bra. Johanna har varit en ledsen tjej, helt matt och energilös eftersom hon inte ätit. Hon har gråtit sig förtvivlad efter välling. 

Och jag har inga nya strategier.

En ny fas?

Förra helgen var vi hembjudna till våra sydamerikanska vänner, familjen De la Fuente-Robledo. 

Vi åt ugnsgrillad pumpa och kyckling.

Som vanligt tänkte vi lite sorgset; "undrar om det går att ha med Johanna".

Det gick bra och kanske är vi på väg in i en ny utvecklingsfas där det faktiskt går att ta med henne till andra hem utan att jag får panik på henne. 

Låt oss hoppas det!

Tjingeling

Hej alla,

det händer mycket i Johannas liv. Tyvärr hinner vi inte berätta om alla roliga, dråpliga eller sorgliga stunder som vi skulle vilja förmedla. Men hav förtröstan. Rätt som det är uppdateras bloggen regelbundet igen.

Vi har för övrigt gjort ett besök på ett korttidsboende. Vet ej ännu hur det blir med det.

Blodbad och utslagna tänder

Igår utsåg vi årets Kulturpristagare i Sölvesborg. Det var en trevlig tillställning och en mycket bra vinnare i Patrik Lundberg.

Kvällens dramatik stod Johanna för som föll och slog ut tänder och orsakade ett mindre blodbad. Idag fick vi göra ett tidigt besök hos Folktandvården.

Livet är ett spännande men lite farligt äventyr.

Mysigt middagssällskap

Ikväll har jag så här mysigt middagssällskap. Tre unga och trevliga pojkar. 

Nu äter vi pizza. Snart ska de bada och sen ska de "sova över".

Tack för alla tips!

Tack bloggläsare för alla blöjtips jag har fått!

Jag har fått flera mail, samtal och kommentarer om olika blöjor som fungerar.

Det blir en ny kontakt till habiliteringen för att fråga hur vi ska göra.

Tack!

I mig gjorde det ont

Det har gått en vecka sedan Luddes olycka med häcksaxen. Idag var det dags att ta bort stygnen. 

Jag har en zon i min egen kropp som reagerar på andras smärta. Det värkte i den när sköterskan började tvätta rent för att kunna hitta trådarna. 

Det har kommit ganska mycket blod under den här veckan och vi har bytt förbandet flera gånger. 

Ludde var tapper och tyckte inte det gjorde ont alls.

Stora blöjor för liten rumpa?

Johanna är snart sex år. Hon kan inte säga till när hon behöver kissa eller bajsa.
Därför använder hon blöjor. Kanske måste hon alltid göra det.

Hon är en ganska liten flicka, både till växten och utvecklingsmässigt.
Men hon kissar inte längre som en bebis.

Hon kissar alltså mer sällan men mycket på en gång. Som vi stora gör.
Därför läcker blöjorna lätt och kläder, möbler och människor omkring blir nerkissade.
Vi har alltid köpt "vanliga" blöjor i livsmedelsbutikerna.
Nu använder vi största storleken och har provat olika märken.

Men de är inte dimensionerade för så stora mängder kiss. Alltså läcker de.
Och det innebär mycket tvätt och merarbete men framförallt vill jag inte att hon ska lukta kiss och vara flickan som "kissar igenom".

För ett tag sedan frågade jag på habiliteringen ifall de kände till någon blöja som är bättre, som tar stora mängder vätska men ändå passar en liten tjej.

Jag fick svaret att vi skulle få blöjor via Vårdcentralen.

Då vände vi oss till Vårdcentralen.
En mycket trevlig kvinna blev förfärad över att vi bekostat blöjorna själv och att vi inte tidigare fått information om att vi var berättigad till blöjor. Vi betonade att det inte är av ekonomiska skäl som vi frågar. Och hon skickade hem flera paket med blöjor.

Likadana och i samma storlek som finns i livsmedelsbutiken.

Då ringde jag Vårdcentralen igen och berättade om vårt dilemma.
En ny väldigt trevlig kvinna förstod vad jag menade och beklagade att vi inte fått rätt information eller rätt blöjor. Hon skickade hem flera olika provkartonger på flera olika storlekar.
Vanliga små blöjor. Och vuxenblöjor i små storlekar.

De små håller fortfarande inte tätt och vuxenblöjorna var alldeles för stora så jag tog kontakt med vårdcentralen en tredje gång och pratade med en ny trevlig kvinna.
Hon sa att vi nog inte är berättigade till blöjor och att vi ska vända oss till habiliteringen. Hon skulle dock kolla upp detta och återkomma.
Jag betonade, än en gång, att det inte är av ekonomiska skäl men att vi behöver blöjor som tar emot mycket vätska men med passform för en liten rumpa.

Sen kom ett skriftligt svar.
Vi är inte berättigade till blöjor. Vi ska bekosta blöjorna själv.

Och nu är vi tillbaka på ruta ett.
Alla vi pratat med har varit mycket vänliga och hjälpsamma och bara gjort sitt jobb.
Men fortfarande har vi inte hittat rätt blöja.

Så nu frågar jag här.
Känner ni, mina vänner, till någon blöja som är dimensionerad för mycket vätska men med passform för en liten rumpa som man kan köpa och bekosta själv?

En sönderklippt liten hand

Det blev en dramatisk eftermiddag. 

Ludde lekte hemma hos en kompis och råkade bli klippt i handen av en häcksax.

En fin kompismamma plåstrade om honom, fick tag på mitt nummer och skjutsade oss till vårdcentralen där det fick sys några stygn. 

Sen fick Morfar agera färdjtänst när vi skulle hämta ut antibiotika och åka tillbaka till häcksaxkompisen och den goda grannmamman för att visa att allt var okej igen.

En redan tuff dag smällde till och punkterades.

Nu har liksom luften gått ur, både mig och Ludde.

Godnatt!

Det blev kärlek direkt

Vi åkte på en snabbvisit till Belgrad. Bara vi två vuxna, en liten ryggsäck och en upparbetad trötthet. Vi kom dit natten mellan fredag och lördag och åkte hem igen söndag eftermiddag. Kort. Javisst. Men alldeles, alldeles underbart. Och precis lagom lång tid för oss som inte kan vara bort från barn och politiska uppdrag för länge. Det var 28 grader varmt, härligt god mat, billiga priser och vänliga människor. Det blev kärlek direkt!

Make a video - it's fun, easy and free!
www.onetruemedia.com

Samlarna

Rumsomflyttningen pågår fortfarande. Det har samlats mycket skräp som ska slängas. Det är en ständig kamp mellan mig "slängaren" och de andra "spararna".

Häromkvällen SMSade Tobbe och undrade ifall jag hade sparat hans keps. Han hade fem likadana reklamkepsar, inte ens snygga. Men en av dem hade han på sig när vi var i London. Och därför måste den sparas...

Igår besökte fluortanten Luddes klass. Då fick de nya tandborstar. När han bytte ut den gamla spretiga sa han, "Den har varit så bra den här. Jag lägger den i minneslådan".

Sveriges bästa förskola!

Ikväll har det varit föräldramöte på Johannas förskola.

En av de nya papporna uttryckte stor tacksamhet för att hans barn fick gå tillsammans med Johanna och hennes två unika kompisar på förskolan, för att det berikar också deras barn och familj att få lära känna barn som inte är som deras barn.

En liten uttalad mening. Som betyder så mycket för oss.

Det visar på att det är goda människor, fina barn och föräldrar, som finns i vår omgivning.
Men framförallt, väldigt kompetenta och fantastiska pedagoger som kan skapa denna stämning och känsla.

Om det hade funnits ett pris som bästa förskola. Så skulle jag ha nominerat Johannas förskola och pedagoger till den. De hade vunnit. Utan tvekan.

Ett givande utbyte

Jag måste bara få berätta.

Om det finaste utbytet som vår förskola har med ett äldreboende.

Barnen på Johannas avdelning har besökt en avdelning på ett av kommunens äldreboende. De gamla har besökt förskolan - och så har barnen fått nya kompisar och lärdomar.

Nu var det dags igen. Barnen hade bakat äppelpaj och bestämt att det skulle bjudas på kaffe "för det gillar gamlingar".

Seniorerna kom med färdtjänst till förskolan och det bjöds på kafferep, lek och samtal.

Båda våra lokaltidningar uppmärksammade det uppskattade utbytet.
Underbart!

Lejonburen

Johanna fick en ny säng från habiliteringen för en vecka sedan. Den är stor och ganska hiskelig. 

Vi kallar den lejonburen. 

Det finns fortfarande ingen madrass till den men Johanna gillar den och vill gärna leka i den. 

Kafferep med dåligt bordsskick

Johanna håller på och installerar sig och sina saker i nya rummet.

Och även om en definitivt kan ha synpunkter på att kaffegästen klättrade upp på "bordet" så är det kul att kunna leka "låtsaslekar" med henne.

Här har vi kafferep!

Två små farbröder

Ett påmint minne från skåprensningen.

Två små farbröder som möts.

Spel att spara eller kasta?

På grund av den stora rumsomflyttningen som pågår här hemma så pågår samtidigt stora skåpresningen. I alla rum, samtidigt.

Jag hittar många roliga och mindre roliga saker i skåpen. Mindre roliga saker slängs och en del sparas såklart.

Vi hittade bland annat de här egentillverkade spelen. Från en svunnen tid i början av nittiotalet när kassan ständigt var tom och uppfinningsrikedomen istället oändlig.

Pojkarna var med och tillverkade spännande spel, det var nästan roligare än att spela dem.

Sen är ju frågan om den här typen av spel någonsin kommer att spelas igen. 

Vill mina kommande, eventuella, barnbarn spela bokstavsbingo med mig. 

På gammalt, analogt vis?

Ett litet hej

Det är längesen bloggen uppdaterades. Men här kommer ett litet livstecken.

Allt är bra med Johanna, bäst är det när hon får vara på förskolan. Alla pedagoger borde göra ett studiebesök på Grytet på Kanehall. Där jobbar sannolikt Sveriges bästa!

Johanna älskar att vara med kompisarna på förskolan. Men hon har det tråkigt här hemma.
Så vi tog det där beslutet till sist. Och ansökte om korttidsboende. Vi har inte fått beslut än och vet inte om eller hur det kan bli.

Vi har tänkt oss göra en rumsomflyttning här hemma. Alla barnen ska byta rum. Alla rummen ska tapetseras och fixas. Och ingen har tid att ens tömma strumplådan.

Kanske blir det klart till sommaren.

En fråga till storebror

Johanna var tydlig i sin kommunikation när hon hämtade en bok, gav den till Ludde i soffan och klättrade upp till honom. Det var lika tydligt som om hon sagt "Läs för mig"

Som den fina bror han är uppfyllde han hennes önskan. Och lyckan var total!

Men mest ville hon nog vara nära.

Kompisar är lycka

Vi var på fotboll och där träffade Johanna sina "gamla" förskolekompisar. De som blivit så stora nu och börjat i förskoleklass på Möllebacken.

Lycka!








Posted using BlogPress from my iPhone

Lådan version 2013

Det här blogginlägget är ett internt familjeinlägg. 

Perssonraden, här kommer "Lådan", i version 2013!

Ny vagn

Johanna är med sin pappa hos arbetsterapeuten på habiliteringen.

Där pussar hon på sig själv och provar ny vagn/rullstol.






- Posted using BlogPress from my iPhone