Äntligen

-Äntligen får jag ha tofs när jag åker till förskolan, tack mamma!

20-årsfest

Igår hade Tobbe 20-årsfest, det var väldigt kul och med många trevliga människor. Men nu är det valrörelse så jag hinner inte beskriva så mycket mer.

Några bilder kommer i alla fall.

Och nu är det snart dags att bege sig mot Strandvallen för att se MAIF möta Trelleborg

Johanna - lite gul och grön

Hon är pigg trots brutet nyckelben, blåmärken förstås och några dagar hemma, sen ska allt vara som vanligt igen

Ett brutet nyckelben

Efter sju timmar kom de hem.
Med ett brutet nyckelben.

Lillla lilla flickan med de små små svaga axlarna
nu har hon ett brutet nyckelben

På röntgenbilden som kom hem ser brottet gigantiskt ut
men det kan det väl inte vara på en sån liten människa med så späda axlar

Hon ser lite uppgiven ut,
liksom besviken på livet som kan göra så ont

Besked

Hon har en fraktur vid axeln.

Jävla skitpisshelvete. Fan.

Väntan

Johanna väntar tålmodigt på att röntgas. I dag har hon ont efter gårdagens fall.

Lite mer sorg i ögonen

Idag hände det, det som inte fick men som jag ändå trodde skulle hända.

Grinden var öppen.
Johanna rasade ner för trappan i sin gåstol.

Jag reagerade exakt likadant som när Ludde dunsade nedför samma trappa med sin trehjuling för fyra år sedan.

Och även denna gång var Pappan närmare trappan än jag.
Så jag gömde mig.
Jag blundade och höll för öronen och sa nej, nej, nej och försökte få bort det verkliga.
Barnsligt?

Efter en evighet i mig själv så hörde jag ändå henne gny,
ljudet gick igenom
och jag konstaterade att hon lever, att hon förmodligen är i sin pappas famn
och jag visste inte om jag ville se mer.

Det gick ganska bra.
Det är svårt att veta med Johanna.
Hon har oerhört hög smärttröskel och verkar aldrig känna smärta, det är oroligt.
Hon har överrörliga leder och är så mjuk i kroppen så det är svårt att veta om något gått ur led eller om det var som förut.
Hon har många knutor och bulor i huvudet efter operation och ben som inte vill växa rätt, så det är svårt att veta vilka bulor som är nya.
Och hon säger ju inte så mycket.

Hon är blek av naturen, så vit man kan vara. Trots denna sommar.
Men nu var hon mer än blek. Genomskinlig.

Hon grät länge.
Säkert en timme, och hennes förtvivlade snyftande gjorde att jag nästan gick sönder.

Men sakta återhämtade hon sig och innan hon somnade för natten var hon nästan som vanligt, hon log åt storebrors skojande och hon blev arg på samma storebror när han kom för nära.

Och hon kramades.

Hon har blivit mörbultad och blå och svullen på sina ställen.
Jag fick några linjer till i ansiktet och lite mer sorg i ögonen.

Men hon finns min Johanna, för ett ögonblick som kändes långt så trodde jag inte det.

Skolstart

Slipping through my fingers

Det är valrörelse. Det innebär ännu mer och längre arbetsdagar, långa nätter, högre tonläge och många förväntningar.

Och så ska ju allt annat fungera också. Precis som vanligt. Därför lyssnar jag just nu på torktumlaren som tumlar sina oändliga varv. I dag har faktiskt också bilen fått en omgång av dammsugaren. Mycket välbehövligt.

Och så finns det en del extra speciella händelser också som råkar inträffa i dessa dagar.

Som att min äldsta son fyller 20 i dag.
Och i morgon börjar min yngste son i skolan. I förskoleklass visserligen men ändå. Det är stort.

Och lite vemodigt. Nu består familjen plötsligt av en tjugoåring istället för en tonåring och ett skolbarn istället för ett småbarn. Men det finns ju några barn till här så vi täcker in de kategorierna också.

Vad hände med mina små gossebarn med runda fötter och mjukt hår?

En sång till sönerna, från Mamman som inte vill att ni ska växa ifrån

Tobbe!

Grattis till min förstfödde.

Jösses, det är 20 år sedan!



Jag måste nog återkomma till den berättelsen...

Hur gick det här till

Ludde leker affär med mig i Familjeparken.
Han vägrar ta emot något annat än riktiga pengar när han ger mig låtsasglass och låtsasgodis och låtsastidningar.



Har jag närt en kapitalist vid min barm?

Johanna längtar redan till nästa sommarlov

Extra! Extra! Extra!

Hur kunde jag glömma...

Det har hänt något sensationellt.

I morse gick det att få in i en tandborste i Johannas lilla mun och borsta lite försiktigt på en tand, visserligen gjorde hon miner och klöktes efteråt men det är i alla fall ett stort framsteg.

Ja det gick bra

Johanna har haft en bra dag på första förskoledagen efter ledighet.

När jag kom för att hämta henne så satt hon och mumsade yoggi med SKED!

Och Josefine har sannolikt bidragit med solsken under dagen.

Det ska nog gå bra

I dag var premiär för förskolan efter ledighet.

Det är fortfarande semestertider och ordinarie förskola öppnar först nästa vecka.

Det var lite oroligt att lämna Johanna till en främmande byggnad, främmande personal och främmande barn.

Men så fort jag kom in så kom först ordinare personalen Birgitta och tog väl hand om oss.
Och sedan fick jag syn på lilla ljuvliga människoflickan Josefine.

Hon avgudar Johanna och det är ömsesidigt.
Så fort jag såg henne och hörde hur glad hon lät när hon ropade till alla de andra barnen "Nu kommer Johanna!", då blev jag lugn.

Och nu kommer det att bli en bra dag, både för mig och Johanna.

Tack underbara Josefine.

Dags igen

Nu var det visst slut med sovmorgon och långa frukostar.

Samtal pågår i Pukavik

Ett sent stopp i Kivik

Första skället

I dag har Johanna fått sin första skällning.
På riktigt.

Hon har börjat bitas. Hårt. Och helst i axeln.
När jag säger NEJ så skrattar hon bara och gör det igen.

Alltså fick jag ta i på skarpen och "skälla" på henne.

Hennes fullständiga chock över detta nya fenomen var tydlig.

Först så blev hon alldeles stel och tyst. Sen började underläppen darra obehagligt sorgligt. Och sen brast hon i gråt. Och jag med nästan.

Skönt att ha en tröstande storebror

Tosselilla i bilder

Så blev det Tosselilla i år också!

Gudstjänst och opera

I morse var jag på högmässa med den Rumänsk ortodoxa församlingen

Och på eftermiddagen var jag på opera på Hanö